måndag 17 september 2007
Ärlighet
Jag läser i SvD idag: Förra året stals varor för drygt 9 miljarder kronor i Sverige. I topp ligger hygienprodukter, batterier, godis, kaffe och kött. En snattare kan vara vem som helst, det är lika mycket svenskar som invandrare, män, kvinnor, gamla och unga. En Securitas-vakt säger att den yngsta han tagit var åtta år och den äldsta 90 ! Vart är vi på väg med vår ärlighet i Sverige?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Tyvärr så finns det alltför många oärliga människor idag...
Förstår inte vart hela samhället är på väg, allt är uppochnervänt.
Önskar dig en skön måndag
Kram vännen
Ja det kan man fråga sig.
Det är ju inte så att de stjäl för att få mat i magen,skulle det vara så har man ju lite förståelse ändå.
Världen är upp & ner.
Ha en bra dag!
Kram/Helena
Hej...blev lite nyfiken på vem du var..läste om dej hos jenny...kul att träffas...mycket läsvärt hos dej...PIA
Sötaste söta du... tack från hjärtat nu! Dina kommentarer idag gjorde mig varm och ödmjukt tacksam! Din empati och omtanke om någon vars liv är lite tufft just nu.. ja, jag tappar nästan orden av din godhet och värme!
Sen har du förstås rätt.. de finns många som går ensam hela livet, och tro inte annat än att jag är lycklig för att jag fick uppleva denna kärlek... men det känns svårt ändå..!
Med de varmaste kramar... tack för att du finns..!
God morgon vännen
Önskar dig en skön dag
Kram
Tack ni alla rara människor!
Helena - ha en bra dag!
Pia - va kul att få en ny bekantskap.
Elisabeth - blir så glad att du har tid att titta in till mig. Och räcker inte din tid till, så vet jag ju varför.
Christina du gulliga - sover alltid gott när nu tassat in i dina röda och önskat god natt.
Kramar till er alla
Jag har ju lite problem med det där - jag skriver inte ett ljud om allt det svåra i livet, det som gör att jag ofta är väldigt trött. Utan jag väljer ut små glädjegnistor som ger mig ny energi, och jag vet att det lätt framstår som om mitt liv är rena barnkalaset...
Därför får jag nästan bemöda mig om att vara ärlig med allt jag inte gör - inte orkar - inte har lust med...
Det där att jag har många bloggkompisar är på både gott och ont. Jag klarar bara inte att hinna med att läsa hos alla - men jag brukar försöka hinna med dem som kommenterar hos mig. Men det är synd, för jag blir så himla glad över alla som gör sig besväret att läsa och skriva hos mig.
Nu har jag drabbats av ett annat lyxproblem... jag måste välja ut två (helst nyskrivna) sångtexter som jag ska skicka till alla som ska vara med i den psalmskrivarskola som jag lyckats komma med i... jag får lite lätt panikångest när jag rotar i mina gamla texter... nytt? glurp... det är inte mycket.
Söta Bloggblad, du svarade ju så snabbt som vore du skjuten ur en kanon. Tack rara, blev så glad. Jag är övertygad om att du finner på bra texter till dina psalmer. Sätt dig i den skön stolen i hörnet, slut ögonen, så kommer nog orden till dig. Sköt om dig och gläds åt att det myckna du har gjort - inte det ogjorda. Kram till dig
Och inte stjäl vi för att vi inte har mat för dagen heller. Mest är det onödiga saker - som vi inte har råd med eller inte lust att betala för. Märkligt.
Kram
Tassar så tyst på tå och önskar dig en god natt och dröm vackra drömmar.
Kram min vän
Hej vännen
Det är så härligt med dina kommentarer, du har så mycket att skriva och jag gillar långa sådana.
Väntar med spänning på bilder av ditt kök:)
Ha en riktigt skön dag vännen
Kram
Pimli:
Jag tror det nästan gått en "sport" i att stjäla, att kunna komma undan utan upptäckt - ger viss spänning. Men oärlighet innebär ju så otroligt mycket mer. Hur många talar alltid sanning? Hur många lurar inte myndigheter odyl.? Osv. Sköt om dig vännen
Christina:
Tack för att du är så söt och tittar in så ofta. Jag blir lika glad varje gång! Må så gott vännen och hoppas att din långpromenad var härlig. Kramar
Den frågan ställer jag mig också.
Ser detta fenomen varje dag i mitt jobb, och har slutat bli förvånad - dock förfasas jag över utvecklingen.
Senast igår hade vi en snattare som var dryga 80 (hon hade "så tråkigt, så det var för spänningens skull") och flera stycken i 10-13-årsåldern, vilket jag tycker är mer tragiskt... och föräldrar som bara rycker på axlarna... såna finns det OXÅ gott om... :/ Obegripligt.
Birdie:
Jag förstår att du som jobbar med rättvisan får se och höra dom mest hårresande historier. Det är sorgligt när föräldrar inte orkar engagera sig bättre i sina barns utveckling - därför blir det väl som det är också. Men det ser man runt omkring sig vad det än gäller. Barnens skolarbete, hysteriska pappor som bär sig åt när son/dotter har ex. fotbollsmatch! Tack söta du för din värdefulla kommentar. Kram till dig
Skicka en kommentar