Jag känner mig otroligt delaktig i mitt köksbygge - jag har varit sk "hopp-i-land-kalle" och servat med allt möjligt, bara för att hålla kostnaderna nere. Det senaste: Jag hade köpt fix till kaklet, det var fel, jag köpte nytt, rätt kvalitet men fel färg, nu har jag köpt ännu en nyans, som jag hoppas duger. Tungt var det att bära för mina stackars reuma-händer. Och sen ska ju "skiten" som inte används i retur !! Men glad som en lärka är jag ändå, för nu ser jag hur fint det blir. Sista krönlisten och slipning av bänken bla sker i morgon. Sen är det bara det roligaste kvar - betalningen. Men har sparat så det ska nog gå ok.
Nu när höstkylan och vintern närmare sig tänker jag ta upp min släktforskning på nätet igen. År 2000 var jag ganska aktiv och kom också rätt långt, men sen kom annat emellan så projektet har legat på is sen dess. Någon sa till mig: "släktforskning är värdelöst, det är och förblir kvinnans hemlighet vem som är far till hennes barn". I och för sig kan jag hålla med, men får väl ändå anta att nedskrivna kyrkohandlingar är i överensstämmelse med verkligheten. Man blir så själaglad när man hittar rätt och t o m kan läsa prästen nedklottrade anteckningar, vilket sannerligen inte är lätt alla gånger. Tänk att det finns kurser i att läsa gammal skrivstil!
För några år sedan stickade jag ofta. Tyckte det var avkopplande och härligt skapande. Nu säger händerna stopp, men kanske skulle jag kunna fiffla ihop en kofta eller tröja till 1-åringen. Jag har en garderob full med garner. Kanske något för Gisan, som säger att hon gillar garner.? Det där med stickning tycker jag också hör hösten till.
Är det bara jag som tycker att hösten ger "tillåtelse/ursäkt" att sitta inne och ha saker för sig? På något sätt så måste man ut till sommarsol och värme - inte sitter man frivilligt inne och kurar då? Och jämt ska man va så aktiv - är det också ett måste? Antagligen, om man vill skapa en viss mening med sin tillvaro. Det finns alldeles för många måsten i livet tycker jag. Nu "måste" jag ut på en skön höstpromenad, sen väntar god-boken.