torsdag 10 september 2009

SÅ HAR DET HÄNT IGEN ...

...... anonym person skrämmer bort en fin, vänlig, öppen, humoristisk, familjeälskande, inredningsproffsig kvinna från bloggvärlden! En kvinna, som under lång tid glatt alla de otroligt många besökare hon har haft med sina glada berättelser, bilder och inte minst tävlingar.

Besök http://hemmapalandet.blogspot.com/ - så får du veta mer.


Alla dessa anonyma människor, som inte vågar stå för sina åsikter, borde förbjudas att vistas på bloggen. Något slags "körkort" borde kanske finnas......


Jag är så ledsen att mista min bloggvän Stina och naturligtvis hoppas jag på att personen ifråga kan förstå vad hon åstadkommit och be om ursäkt.


Detta söta blomhjärta vill jag ge till min vän Stina och tacka för alla glädjestunder hon givit mig. Stor kram till dig Stina.

13 kommentarer:

Ingrid sa...

Hej Eleonora!
Jag förstår mer än väl din sorg och frustration över vad som hänt Stina. Det är helt förfärligt att människor kan vara så gemena.

Internet är bra och blogga är kul, men det har sina avigsidor. Jag känner flera som råkat illa ut genom anmälningar till FK när de skrivit i sina bloggar om hur de använder sin tid.

I något fall verkar det också som om FK kollar bloggvärlden och reagerar med att dra in sjukersättningar för att man "orkar" fotografera och "orkar" blogga. Skulle man dessutom skriva att man har någon form av hobby, ajaba!

Jag skriver ju öppet och talar om vem jag är och tycker att det är så det ska vara, men man får tänka sig för vad man skriver, så att man inte skadar någon annan eller sig själv. Det finns många elaka människor där ute.

Hoppas du får en fin dag trots de här tråkigheterna!
Kram Ingrid

Lisas torp sa...

Ja, förstår dej verkligen och vet vem du menar också! Jag har också tittat in där någon gång!

Men jag håller med Ingrid här - internet har sina möjligheter, men här finn tyvärr också avigsidor, och så kommer det förmodligen att vara, precis som i levande livet!

Önskar dej trots allt en riktigt härlig dag!
Kram
LIsa

Anonym sa...

Det är ju fruktansvärt hur illvilliga människor kan vara. Du kan väl visa henne hur man ställer in kommentarerna som du har det. Att man inte kan fälla anonyma inlägg. Jag vet inte riktigt hur man gör.... men då slipper hon läsa struntet från denna person. Kram

Bilder från min kamera sa...

Dom människor som inte har kurage nog att skriva under med ett namn utan utger sig för att var anonym, är det fegaste av all feghet som går att uppbringa. Om man nu har en åsikt och vill fördärva för någon annan...jamen stå upp för det också och visa vem man är. Fy f...n...säger jag bara.

Synd är det om människor som bedriver den sortens beteende mot andra. Ett miserabelt misslyckat liv är vad som ofta kännetecknar dessa personer. Samtidigt är dem också ute efter att få bloggaren att avsluta sin blogg. Människor sätt gentemot andra är så tragiskt. Vi lever endast en gång här på jorden, kan vi då inte uppföra oss mot vår nästa på ett mer belevat sätt än det vissa uppvisar?

Kramkram

Anonym sa...

Men vad i allsindar...så hemskt att det finns så elaka människor som dessutom skriver anonymt.
Fy för sådana påhopp-
Nu har jag inte följt Stinas blogg, men jag ska titta på länken.

Ha en bra fredag, kramar!

Helena sa...

Vart är världen på väg.
Tråkigt att det finns människor som tycker att bara för att man är sjukskriven får man inte ha något liv.=(
Jag tycker inte att jag byter gardiner ofta men det kanske jag gör.=)
Det är alltid kul med lite förändring så ofta köper jag nog billigt så att jag med gott samvete kan byta ut dem efter några år.
Jag ska mest vila idag men om orken finns så är det fort gjort att stryka in ett fållband i en panelgardin.
Så skönt att blåsan är borta och att det gick så bra.=)
Ha en mysig dag vännen!
Kram

Inkan© sa...

Låter märkligt - är det någon som är sjukligt avundsjuk och missundsam på en medmänniska för att hon är kreativ och skapande?
Det är bedrövligt.
Hade den här personen inget eget liv att lägga energi på.
Ibland är kattorna självlysande i mörkret - även de små och grå.

Elisabeth sa...

Ja, jag kan bara hålla med Erika i allt hon skriver... vi har så kort stund här på jorden... är det sådant här vi vill fylla vår tid med... att förstöra för andra?
Jag tror att sådana människor inte äger den vackraste gåva som givits oss... gåvan att glädjas med andra människor.
Istället så fyllde de det tomma hålet, där gåvan skulle ha suttit, med sin egen avund och illvillighet.

Lät kanske lite flummigt det där... men jag tror att det är lite så.

Varm kram till en som jag då verkligen vet äger den gåvan... och hoppas att du har det mysigt i helgen!

~~♥ Mamma Millan ♥~~ sa...

go kväll!☺
Mrn oj..vad har hänt..mäste in kika ...lät inget skoj alls!!

~Trevlig Helg ♥ Mamma Millan~

Helena sa...

Kikar in och önskar dig en fin lördag min vän!
Kram

Susanne sa...

Hej..Jag hade aldrig varit inne på hennes blogg innan,men när jag läste vad som hänt så blev jag så arg så det finns inte ord..Vad är det för fel på en del Människor..Jag lånar dina första ord och lägger på min blogg så att kanske ännu fler får läsa vad som hänt..Skönt för henne att vi alla som tycker om vårt Bloggande ställer upp för varandra i alla fall..Kram från Fare

Musikanta sa...

Det är högsta graden av missunnsamhet och avundsjuka man kan tänka sig. För att Stina är duktig på att både skriva och blogga.

Det måste vara en bitter och känslomässigt förkrympt själ som angett henne - jag finner inget bättre ord. Precis som i gamla DDR...
Varm kram/M

Pia sa...

Alltså, man kan ju undra om det dröser av intelligensbefriade FK-handläggare. När man är långtidssjukskriven är det ju VIKTIGT att man intresserar sig för något. Och det går inte att jämföra bloggande, fotograferande och andra hobbies med ett jobb. Dina hobbies ägnar du dig åt när du orkar och mäktar med. Jobbet är du tvungen att gå till - oavsett hur du mår. Har man kronisk eller åtminstone långvarig sjukdom är det dessutom svårt att få någon anställning. Att missunna långtidssjuka människor en hobby tycker jag är FEL! Dessutom är just bloggande en ren terapi när man är långtidssjukskriven och kanske inte träffar så mycket människor. Så pass terapeutiskt att man kan tycka att läkare borde ordinera det.