tisdag 2 september 2008

SIN ENSAMMA KROPP

ELSIE JOHANSSON
föddd 1931
gifte sig 18 år gammal
fick barn 19 år gammal
började skriva när hon var 48 år




Hon debuterade redan 1979 (med Brorsan hade en vevgrammofon), men det var med trilogin om Tå-Pelles Nancy – alltså böckerna Glasfåglarna, Mosippan och Nancy (-96, -98, -01) – som Elsie Johansson i ett slag blev en av våra stora författare – både läst och belönad med många litterära priser.
Trilogin om Nancy följdes av Näckrosträdet 2004, och nu är det dags igen, för en ny roman;


Sin ensamma kropp, har Elsie Johansson kallat den och Anneli Dufva har resencerat den:




"Värdig. Stram. Med stil och integritet. Sådan är hon, 73-åriga Marie-Louise Parre, Maliss kallad – numera änka med tillgångar.Och faktum är att den här romanen till en början också är sådan – lite tillsluten och väl korrekt. (De första 40 sidorna visste jag inte riktigt vad jag skulle tycka om boken)

Maliss vandrar omkring i sitt vackra rymliga hem och för en dialog med sig själv, rannsakar sig själv och sin hållning – ja, just den, den där kontrollerade. Men hon förmår liksom inte släppa kontrollen…ens där.Men häng kvar som läsare, gör verkligen det, för allt efter att den där inre dialogen pågår, så spränger den också de mentala skydd som den skildrar, Maliss träder fram som den hon är eller hade kunnat vara, bakom allt. Och berättaren Elsie Johansson snurrar än en gång fart på ett livsöde, och det med sån glöd att man måste åka med.

Och även om Maliss känns igen – hon är lik både Nancy och Näckrosträdets Hildur – och det är samma 1900-tals förändring från fattigsverige till välfärdsland som bildar fond - så är det samtidigt påtagligt hur författaren Johansson hela tiden utvecklas. Hennes stil har alltid varit säker, och mer raffinerad än man kanske tror vid en första anblick. Talspråket, det dialektala, fragment av idiom har hon använt med både tonträff och medvetenhet. Men här verkar hon njuta av sin författarroll, av att få tillåtelse att äga och styra över dessa konkurrerande jag – att ge dem röster.

Precis som Maliss gradvis finner sitt sätt, genom att närma sig de svarta punkterna i sitt förflutna, så äger Elsie Johansson både sitt material och sitt uttryck. Det är något oerhört befriande över ett berättarjag, som är 73 år gammal och som fortfarande och på nytt griper sig an tiden och livet – som är kvinna, och som känner lust. Och det är lika märkligt att tänka på alla dessa kvinnor som suttit fast i äktenskap – må det vara av skuld, beroende eller rädsla – och som aldrig vågat kräva rätten till ett eget liv. Dygdens pris? Eller konventionens?I vår fumlande era där askungedrömmar verkar blivit legitima på nytt, så behövs Elsie Johansson, behövs den där kvinnan med erfarenheter som kan fastslå värdet av ett eget val, en egen kropp, ett eget rum. "

Det var mer än en gång som jag kunde känna igen mig själv i denna kvinna.
Kan bara säga läs boken.

13 kommentarer:

Helena sa...

Jag har läst triologin om Nancy och även Näckrosträdet.
Gillar verkligen hennes böcker så denna ska jag helt klart läsa.
Tack för tipset vännen!
Kram

Dubbelörn sa...

Tänk henne har jag missat! Ska absolut ta o läsa böckerna.

Kram

Christina sa...

Den verkar bra, skall faktiskt läsa den, kanske finns den som talbok?

Tack söta rara Du för dina besök, blir så glad så.

Ha en skön kväll vännen min
Kram

Inkan© sa...

Jag har läst två böcker av Elsie Johansson tidigare och din presentation om den senaste boken gör mig nyfiken.
Tack för lästipset!

Gisan sa...

Jag läste ut trilogin om Nancy för bara några dagar sedan. Har haft den i bokhyllan ett tag men inte kommit mig för. jag tyckte mycket om den. Kramar...

Stina sa...

Kråkan där...nä man kan inte ha några hemligheter i puffen. Man kanske ska kliva i den själv istället.
Du är en liten läskråka du.;-)
Kram

Christina sa...

Tittar bara in och lämnar en kram fån Morris och mig.

Elisabeth sa...

Tittar in för att höra hur det är med din rygg?
Såg inne hos Morris att du varit ute och promenerat idag... måste kännas skönt då du märker att det går åt rätt håll?
Än om det nu tar sin tid...

Var rädd om dig... stor kram.

Bilder från min kamera sa...

Jag har inte läst något av henne. Tro att vi var och en har våra favoriter gällande författare. Själv tycker jag om Kerstin Ekman. En favoritförfattare för min del. Hela hon alstra så mycket, och är väldigt behaglig att lyssna på. Tänker närmast på programmet K special som hon medverkat i.

Tusen tack rara du för dina fina kommentarer hos mig. Är så givande och roligt att läsa.

Här skiner solen idag, med lite höstkylig luft som för min del är så skön att andas in. Trädens löv har mer och mer börjat anta sina höstfärger.

Kram kära Eleonora och en fin dag önskar jag Dig!

Skatan sa...

Hej! Hej här är en till som gillar hennes böcker. Brukar faktiskt få dem av min gamla 91-åriga mormor. Hon har smak hon ;-)

Här har jag inte varit på länge, länge! Jag har gjort ett långt uppehåll med bloggandet. Kul att hitta tillbaka till nygamla bloggerskor!

KRam,

Skatan

Elisabeth sa...

Gå försiktigt idag, min vän! Ville bara titta in lite...!

Varm kram..

Helena sa...

Tack för dina alltid lika omtänksamma kommentarer.
Önskar dig en mysig helg vännen!
Kram

Musikanta sa...

Ska låna den på tisdag när jag byter till ny bok i bokcirkeln jag har gått med i. Jag är ju själv inne på mitt 73:e år så det kan ju vara kul att jämföra...

Jag har just läst ut Läckbergs Sjöjungfrun. Den var väldigt svart tyckte jag, även om den var spännande.

Varma kramar