...... gick så bra och var så trevligt.
Min dotter och jag började resan tidigt lördag morgon i sol och vackert väder.
Till lördag middag hade vi med oss lax, romsås, sallad m tomat,broccoligratäng, små ostsmörgåsar, vin, glass, jordgubbar och Prinsesstårta. Vi fick en egen liten matsal på "hemmet" med vit linneduk och kandelaber på bordet och kunde sitta ifred i lugn och ro. Samtalsämnena var många och skiftande och både dottern och jag kunde konstatera att svågerns minne var det inget fel på i alla fall.
På söndagen tog vi med käre svågern på bilutflykt. Med stor svårighet kom han in och ur bilen och jag hade aldrig klarat av denna procedur ensam. Tur att dottern var med - inte bara som lyftkraft, utan kanske ändå mer som samtalspartner. Med tålamod, charm och glatt sinne kunde hon smidigt leda in hans tankar på en positiv bana - imponerande att få uppleva hennes fantastiska engagemang.
Först besökte vi min systers grav, sedan svågerns mors föräldragård, därefter en tur till Ringenäs nya golf-arena, som var helt fantastisk och sedan en tur till hans hus, som blivit fint ommålat och med höststädad trädgård. Något trött av färden kom vi tillbaka till Hemmet lagom till lunch, då vi satt med och gjorde sällskap en stund.
Sedan var det bilfärd hem som gällde för oss - ca 6 timmar. Jag körde Nissastigen, därefter dottern hela vägen hem till Stockholm. Regn och dimma och mörker nästan hela vägen - urtrisst. Dessutom otroligt mycket trafik!
Vi har nu varit hemma över en vecka och varje gång svågern och jag talas vid i telefon säger han: Och när kommer ni då??? Han kommer ihåg att vi varit där men inte när. Någon bilresa är inte aktuell nu när vägarna börjar bli hala och otäcka. Tåg kanske?
Det kändes bra att ha kunnat glädje den gamle mannen. Han visade också sin stora tacksamhet över att vi besökte honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hejsan Eleonora!
Det måste ha betytt väldigt mycket för din svåger att ni kunde hålla honom sällskap och bjuda på så mycket gott och kanske framför allt att han fick komma ut ett tag.
Det är svårt för de som inga anhöriga har som kan ställa upp just med utevistelse.
Min mamma bodde 6 år på ett pensionärshem och jag tror inte att personalen tog ut henne en enda gång. Det var bara jag som såg till att hon fick lite frisk luft och solsken.
Tack för din kommentar hos mig och ha en fin vecka!
Kram, Ingrid
Låter som en fin helg även om det blev en lång bilresa.
Oavsett han kommer ihåg el inte så var han med er just den helgen.
Varm kram
Det låter som en givande utflykt - det är ju skönt att kunna ge någon något också, även om mottagaren kanske inte kommer ihåg det så länge.
Bilkörning i höstmörker... usch och fy. Skönt att det gick bra.
Så snälla ni är som tar er an den gamle mannen! Även om han inte kommer ihåg när ni var dit senast så kommer han ihåg att ni brukar besöka honom! Det ni gör är oersättligt.
Jag kom hem från Falun helt slutkörd men alldeles kärleksfylld! Avslutade mitt besök där med att delta på begravningen av en gammal avlägsen släkting. Liv och död... glädje och sorg.
Ha det bra min vän!
Kram Eva-Mari
Ingrid:
Jo svåger Jan blev överlycklig. även om vi blev litet straffade för att vi inte "passade tiden" Vi hade ju kört hela dagen och han undrade "varför kommer dom aldrig". Tidsbegreppet är litet luddigt. Han hade gått och lagt sig kl 15 och när vi kom 15.15 var det omöjligt att väcka honom. 1 timme fick vi hålla på innan vi fick upp honom och kunde klä på honom!
Dubbelörn:
Tack Elisabeth för uppmuntran. Jo då han kommer ihåg att vi varit där - bara inte när.
Bloggblad:
Det kändes mycket skönt att ha kunnat göra detta trevliga för honom. Han har alltid varit sååå snäll mot mig - han har alltid varit som min storebror.
Vårt röda hus:
Jo du Eva-Mari - att ha hand om gamlingar är nog nästan lika jobbigt som att tillbringa tid med små ystra barnbarn.
Skicka en kommentar