( Denna Flamingo har blommat ständigt i 3 år)Ute är det mörkt och trist
det är småregn i luften
jag har tänt ljus på köksbordet
dom lyser inte upp mitt trista sinne
jag känner mig väldig ensam och allena
Kreativiteten är bortblåst
Idag ska jag i alla fall ringa sonen och
välkomna honom hem från en Kina-resa
På em går jag över till dottern och önskar
henne Trevlig Resa - hon ska till Moskva
Periodvis reser dom ofta i arbetet - barnen mina
men det brukar bara vara
några dagar i taget
Jag som brukar vara så aktiv ..
orkar knappast släpa mig ut på en promenad,
min bok ligger orörd,
och ingenting lockar
Men till eftermiddagen börjar något
på TV som jag kan titta på
då kan jag fortsätta att slappa
Så här känner vi väl alla någon gång
Kram till alla som orkar titta in!
9 kommentarer:
Vojvoj! Känner ungefär som du - inte riktigt lika eländigt, dock! Men du, man får gå omkring i sina platta skor och TÅLA, en sådan här dag. Det ordnar sig ju så småningom.
Varm kram från en som borde klätt på sig för länge sedan :-)
Visst har vi alla såna här dagar. Det är tur att man vet att orken och lusten brukar komma tillbaka. När solen tittar fram, känns allt lite lättare.
Tack för din kommentar hos mig och hoppas att du får en skön och vilsam söndag!
Kram Ingrid
Säger som Ingrid - såna här dagar kommer emellanåt. Inget att göra åt. Bäst är nog att bara acceptera att det är så och så får man försöka ta han om sig lite, kanske göra nått onyttigt som man gillar. Man får trösta sig med att de bra dagarna känns desto bättre om man har någon dålig dag mellan varven.
Kram
Ibland så tappar man lite styrfart i livet.. ibland kortare, ibland längre stunder.
Varför ska du bo där... och jag här? Om vi ändå hade bott lite närmare varann! Då skulle jag ha bjudit över dig på en morgonfika!
Hoppas din dag känns lite lättare idag...
Varm kram, min vän...
Nog känner man igen sig! Tur att dessa dagar går över och att man vet om att de gör det. Idag är det en ny dag så då behöver jag inte tipsa om en varm kopp te. Te är engelsmännens universaldryck som du säkert vet. Läker allt och alla. Kram
Hej igen! Finns det inte någon "pyssla inför jul-kurs" som du kan vara med på? Jag vet att Svenska Kyrkan här anordnar alla möjliga träffar för oss som är hemma på dagarna. Biblioteket har bokträffar om man vill lyssna på en författare...
Tja, kanske åka till IKEA och fönstershoppa. Fast det är ju inte så kul att göra själv.. Gå en promenad i skogen kanske, eller bio.. :) Ja, du kommer nog på något! Lycka till! Kram
Du har helt rätt vännen.....det är ett litet tårtpapper som jag har använt på kortet.=)
Önskar att vi bodde nära varandra så att vi kumde ta en fika ihop.
Det är väldigt grått och trist här också men jag har ju i allafall min stora passion kortmakeriet att pyssla med.
Hoppas att du känner dig piggare snart min vän!
Kram
Kära Eleonora!
Tro mig såhär känner vi alla många gånger. Jag kan vakna någon enstaka gång i månaden och känna som om livet bara innehåller svart djup avgrund. Vid en sådan dag svara jag inte i telefonen, ringer det på dörren öppnar jag inte. Skulle den djupa depressionen bestå dag ut och dag in skulle livet verkligen ter sig tomt och innehållslöst. Men nästa dag är jag mitt vanliga jag igen.
Det är en känsla som är hemsk att vakna med och jag har ofta undrat vad det är som händer under sömnen för dagen innan kan jag vara sprudlande glad och lycklig.
Någonstans tro jag åldern har ett finger med i spelet för jag kan inte minnas jag kunde vakna förr när jag var yngre och känna så.
Tror också att allt förändras inuti allteftersom åldern skjuter i höjden, och vid gud den gör med stormsteg. Det skrämmer mig för inuti blir jag aldrig mer än 25 år.
Att sedan veta med sig, att det kommer en dag då man sitter där gammal rynkig och trött som en liten gumma. Fy så hemskt för jag kan inte se mig själv som gammal. Tror inte du heller Eleonora kan göra det.
Trots några få nära vänner så kan man känna sig riktigt ensam, den tanken föresvävade mig för ett litet tag sedan, i ett av mina inlägg. Människor som inte tar den minsta lilla notis om att man finns alldeles intill. :(
Hoppas innerligt att du hittat tillbaka till din kreativa sida, och att det känns bättre. Bara en liten gnutta bättre, är i rätt riktning!
Du är en sådan rar person så du ska inte känna dig ensam och må dåligt. Det känns så ledsamt att läsa dina rader, för emellan raderna finns än mer att utläsa i ditt inlägg!
Varma kramar om Dig kära Eleonora!
Gamle biskop Martin som jag lyssnade på häromdagen, berättade om en äldre kvinna som kände sig onyttig, då hon bara orkade ligga till sängs. En präst på besök tipsade henne (hon låg så att hon såg ut på gatan via en spegel) att be för alla som gick förbi... och efter ett tag kände sig damen som hon var heltidsarbetande... och mådde mycket bättre och tyckte att hon levde upp genom tankekontakterna hon fick med alla som gick förbi.
Näe, det var inte ett käckt tips på sysselsättning, jag bara associerade. För den ensamhet man inte kan påverka själv, den är hemsk. Jag är helt medveten om det när jag njuter av den ensamhet jag lyckas få ihop...
Jag håller med Amber, det är bara att stå ut. Min näsa började rinna idag, när jag bara varit frisk en vecka från förra omgången... då kände jag att det nog bara en är tålamodsprövning... för sånt har jag ont om...
Kram på dig!
Skicka en kommentar