Vilka fina dagar jag har haft med min lilla Guldlock och hennes familj. Jag kom på lördagen och blev välkomnad med en härlig lasagne-middag med gott rödvin därtill. Söndagen tillbringade vi alla inomhus. Lilla Guldlock har ju varit sjuk i två omgångar i kräksjukan, så det var viktigt att ge henne tid att återhämta sig i sin egen takt. Och mamma och pappa måste återhämta sig de också, efter allt nattvak och pysslande med den lilla. De fick tom besöka sjukhuset för att ge henne vätskeersättning. Hon vägrade dricka, för då kräktes hon igen. Lilla stackarn! Och nu äntligen har hon börjat äta igen, något som behövs för att orka med att leka och utvecklas i den snabba takt de små besitter.
På måndag morgon - tidigt - åkte mor och far till Stockholm, för att mor skulle få ena foten opererad av en specialist.
Guldlock och jag gick en promenad före lunchen. Nog hade jag glömt hur jobbigt det är att klä på ett barn kläder (som dom absolut inte vill ha) men till slut var vi klara och kunde ge oss ut. Ordspråket "det som göms i snö, kommer fram i tö" är sannerligen sant. Guldlock (som är i kiss/bajs-åldern - förresten vem är inte det?) förvånade sig stort över att se så mycket hundbajs i sin lekpark. Hon skrek till och pekade ut högarna mycket noga för mig flera gånger. Och sa: "Va äckligt farmor". Och det tyckte jag också!
Till lunch blev det köttbullar och makaroner. Mums!. Och så sitta pottan före middagsluren. Hon är duktig och säger till numera, så blöjor är borta på dagtid. Lätt som en plätt - utan ett enda pip gick hon att sova middag. Då kunde jag slappna av. Tre tvättmaskiner körde jag.
När hon vaknade - upp på pottan - äta mellis - och så ut på stan. Denna gången tog vi vagnen. Hon satt jättesnällt och bara tittade sig omkring och vi handlade blommor till mamma, påskgodis som jag skulle lägga i äggen och så fick hon en rosa fleece-dräkt av mig. Hon hade önskat en fleece-tröja och den söta jag fann hade även byxor till. Och var nedsatt i pris, bra det också!
På hemvägen slog vi vad om ifall mamma/pappa hade kommit hem. Guldlock hoppades på ja, så då fick jag säga nej. Så fort vi svängde in på gatan skrek hon: "Där är pappas bil - hurra dom e hemma". Lyckan att få krama om mamma och pappa var stor och hela ungen strålade. Men förståss - stränga förmaningar att inte komma åt mammas fot som låg uppallad på en hög kudde i soffan. Operationen hade gått bra och fort - likaså hemfärden.
Men i samma ögonblick mamma och pappa var hemma, blev jag skjuten litet åt sidan. Nu var min "egentid" över. Till middag gjorde jag pannbiff med lök och det slog väl ut hos alla. Så diskade jag upp och plockade undan. Allt för att min sonhustru skulle få vila foten och pappa kunde ta över med Guldlock.
På tisdag var första dagen på 3 veckor som hon kunde gå på dagis igen. Mycket glad var hon över att få träffa alla sina små vänner. Och bustrött när hon kom hem.
På tisdag körde jag ytterligare en maskin tvätt och stök i 3,5 timmar. Gissa om sonhustrun var glad att få all denna hjälp. Det är så sällan jag får chansen att hjälpa till hos dem, så det var enbart roligt. Till middag fick vi ungstekt lax, ädelostsås (supergott till) bakad potatis och sallad, som sonhustrun lyckats tråkla till stående på ett ben!
Ja, så hemfärd för mig onsdag morgon och redan kl 12 steg jag in i min egen hall. Litet trött kanske, men mest för att jag gått upp så tidigt. Underbart har det varit att få rå om mina kära barn och barnbarn, men visst är det skönt att komma hem igen.
