1992 köpte jag denna gulliga kolonistuga i Bromma
och 1998 köpte min dotter och hennes man den av mig.
Koloniområdet anlades 1921 och stugan är
troligen från 30 eller 40 talet.
Att vara kolonist betyder att man har
åtskilliga krav att uppfylla
En häck får inte var högre än...
inte bredare än ...
gång som gränsar till närmaste granne
måste vara ansad och fin ...
+ diverse andra krav ....
Nu orkar inte familjen med alla krav längre.
Både dotter och svärson har krävande arbeten
och istället för att "lukta på blommorna"
och ligga i gröngräset -
är det arbetsläger så fort de besöker
detta s.k. fritidshus
Man har beslutat att sälja och i lördags
var jag där och öppnade för värderingsmännen.
Då tog jag dessa bilder.
Många härliga dagar, kvällar, fester och kalaskan vi minnas härifrån
och många kolonister
har vi lärt känna
Nu blir det dags för yngre och starkare krafter
att ta vid där vår familj slutar.
Litet, litet känns det allt i hjärteroten
7 kommentarer:
Men åååååååh, så hjärtskärande söt liten stuga! Jag blir alldeles lyrisk när jag ser såna fina kolonistugor och den lilla tomten till! Jag förstår iofs att det måste vara krävande att hålla sej till alla regler hit och dit, då vill det till att man verkligen brinner för detta och det kan väl vara svårt när man har mycket annat att stå i.
Det lär inte bli svårt att bli av med den. Har hört att det är långa köer till kolonier!
Kul att du visade stugan!
Ha en härlig helg!
Kram
Lisa
Åh, jag vill ha detta sagohus. Lite långt att åka bara...
Fast det verkar inte som om fördelarna väger upp nackdelarna.
Jag får nöja mig med att titta på Trädgårdsfredag på TV.
Och så har jag ju min balkong.
Agneta
Men vilket litet drömhus.... Å jag förstår verkligen att det känns i din hjärterot!
Visst är det en idyll med kolonilott, men som du skriver en väldig massa krav. Minns när programmet "kolonilotten Iris" gick på tv som jag följde. Där fick man verkligen vetskap om vilka krav som ställdes på dem som ägde en sådan. En del slet nästan halvt ihjäl sig under en sommar.
Jag skulle aldrig orkar med sådant i längden och jag förstår att dom inte orkar längre. Det ska vara en glädje och det är det säkert med kolonilott, men den glädjen försvinner säkert till viss del med alla krav som ingår.
Väldigt fina bilder du visar som onekligen alstrar idyll. Man kan lätt få känslan av att ligga där i en hängmatta och njuta av sommaren och dra bort lite ogräs då och då, men så är det inte. Egentligen har jag aldrig förstått mig på dessa strikta regler som följer med vid ett köp av kolonilott. Måste livet hela tiden innehålla regler lagar och paragrafer? Hmmm.
Förstår också att det känns ledsamt att skiljas ifrån den.
Önskar dig allt gott denna Söndag!
Många kramar till dig vännen.
Förstår att det känns i hjärtat....det verkar vara ett så underbart ställe och stugan är ju så söt.
Men det ska ju inte vara en börda att ha en stuga så jag förstår att de vill sälja.
Ha en skön kväll min vän!
Kram
Så synd på detta underbara smultronställe. Men om det blir enbart en belastning så är det helt rätt att sälja. Förstår att det känns svårt... men tänk vad ni kommer att glädja en annan familj!
Ha det skönt på din blommande balkong.
Kramar Eva-Mari
Jag förstår att det känns att behöva göra sig av med något så vackert. Men samtidigt kände stressen av raderna om häckars höjder osv... Jag kan ibland känna mig instängd i vår lägenhet på sommaren. Men jag är inte sugen på hus med allt vad det innebär. Vi har ju vår båt att njuta av frihet och natur med. Plus att det inte är någon trädgård som pockar på min uppmärksamhet när jag vill åka och bada. Det gäller att hitta det positiva i allt =) Stora kramar till dig...
Skicka en kommentar