måndag 18 augusti 2008

LITEN HAMSTER DÖD




Min dotter med familj

har varit på sin sista semester-
vecka

Jag har varit hamstervakt

till den söte lille Ozzi

som var både gammal och trött




Då hände det som inte fick hända


Ozzi dog


Han gick och la sig i sitt lilla hus

och bara somnade in




Jag blev självklart ledsen

och grät över den lille hamsterns öde


Men han hade det bra hos mig

jag tog ut honom varje dag

pratade och gullade med honom



Barnbarnen sörjer, men det

visade sig att dom hade

sagt adjö till lille Ozzi

redan innan de reste bort,

så kanske de kände på sig
att något kunde hända




Dotterns bästis Anna kom på kvällen

och hämtade Ozzi och

begravde honom djupt ner

i skogen




Jag har varit ledsen flera dagar




TÄNK VAD MAN FÄSTER SIG


VID DE SMÅ FAMILJEDJUREN




6 kommentarer:

Amber sa...

Ja, hu vad sorgligt det blir när de små liven lämnar oss. Man tror inte det är sant förrän man står där.

När vår gamla katt, efter 16 år, måste avlivas grät jag attackvis i veckor. Sonen, som då var 6 år, sa allvarligt och mycket förvånat: "Inte visste jag att man kunde bli SÅ ledsen bara för en katt..."

En tröstekram från grannen!

Gisan sa...

Ja de blir ju en del av familjen på sätt och vis de med. Kramar...

Anonym sa...

Ja kära söta...det spelar ingen roll om det är en liten hamster, dansmus, undulat, hund eller katt.
Kära älskade djur som går bort blir saknade, det är bara så...

Oj vad jag har gråtit efter djur som fattats...men man reser sig... och rätt vad det är har man skaffat ett nytt.
Underlig är människan.

Ingrid sa...

Så sorgligt att lilla hamstern dog när du skulle ha hand om den. Men de där små djuren blir ju inte så gamla.

Jag hoppas barnen snart får en ny liten kompis.
Kram

Bloggblad sa...

Vi hade nog vår kanin för kort tid... när räven tog den en kväll tyckte jag förstås synd om den lille, men jag saknade inte kisslukten i det kökshörn som kaninen hade utsett som toalett...

BiRDiE sa...

ATT man gör... :(
Det är hemskt när sånt här händer.
Hamstrar blir ju tyvärr inte så gamla heller - ett par år på sin höjd. Bara man vet med sig att man gjort det man ska och kan för de små liven, att de haft ett så gott liv som möjligt, så kan man ändå vara lycklig att man fått ha dem en tid. Vila i frid, söta lille Ozzi.