ÅRSMIDDAG - KVINNLIGA KONTORISTFÖRENINGEN

Kvinnliga kontoristföreningen är en förening med 105 år på nacken. Som yngre sekreterare gick jag med i föreningen - jag tror det var 1984 - och har som pensionär fortfarande medlemskap. Föreningen ordnar många träffar av olika slag. Jag lovar att berätta litet mer utförligt om KKF vid ett senare tillfälle.

I tisdags var vi i alla fall på årsmiddag i ett av föreningens hus i Bromma. Huset kallas för Solhöjden, därför att det är beläget på en höjd vid Mälaren. Efter en mardrömsliknande bilresa via Essingeleden, som var fullständigt blockerad av bilar, lyckades jag passa tiden nästan perfekt och anlände i tid till fördrinken.

Vi var så där ca 60 damer som samlats för att inta en årsmiddag, som bestod av

Grön sparris, toast Melba
Inkokt lax med grönsaker, romsås, färskpotatis
Glass med jordgubbar

Härligt goda viner serverades till. Men jag skulle ju köra bilen hem, så det blev så gott som intet vin för mig. Sångkören visade prov på de sångkunskaper de lärt sig under ett år och några sånger sjöngs sedan gemensamt.

Fyra musiker gästade oss och spelade låtar från bla Dalarna, Finland och Irland på sina instrument: Nyckelharpa, fiol, gitarr och tenorblockflöjt. Det var mycket fint att lyssna till.

Så delades det ut medaljer till mångåriga medlemmar. Den äldsta medlemmen var 88 år och fick medalj för att hon varit med i föreningen i 70 år!!. Sedan överlämnades det medaljer till de medlemmar som varit med i 60 år - i 40 år och i 25 är!!

Vid tiden för hemfärd körde jag en dam till en T-banestation och en dam följde med till Nacka.

Väl hemkommen och parkerad, upptäckte jag till min förskräckelse att damen som gick av först tagit med sig min handväska (som låg i baksätet) av misstag. HJÄLP - hur skulle jag nu göra!? Nycklar och mobil låg ju i väskan. Vilken tur då att dotten bor så nära. !Jag knallade iväg till hennes hus och som tur var stod hon just då på balkongen och vattnade blommorna. Jag slapp att stå och skrika på gatan!! Hon har extranycklar hem till mig, så det blev ju lätt avhjälpt trots allt för mig att komma in i bostaden.

Idag fick jag ta tåget in till Slussen och träffa en olycklig väninna, som hade med sig min handväska. Det hela var ju ett misstag att hon lyckades få med sig min handväska när hon klev ur bilen. Sin "plåster på såret" hade hon med sig en god tvål och en härlig Anthon Berg Choklad!! Stackarn, jag tyckte riktigt synd om henne för hon var såå bedrövad över händelsen.

KKF:s älskvärda, duktiga och mycket trevliga Ordförande.

Åldern på medlemmarna är mellan 40 och 93 !!!

Det var en mycket trevlig fest och den återkommer varje år.