tisdag 30 oktober 2007

JAG ÄR JAG - GÄLLER OSS ALLA

I hela världen finns det ingen annan som är exakt lik mig.

Jag äger allt hos mig själv; min kropp, min intelligens, tankar, idéer, känslor och handlingar.

Jag äger mina fantasier, drömmar och förhoppningar.

Jag äger alla mina triumfer och framgångar, misslyckanden och misstag.

Eftersom jag äger mig själv, är jag grundligt bekant med mig själv kan jag älska mig själv helt och hållen.


Jag är jag och jag duger.

(gammalt klipp ur en veckotidning)

7 kommentarer:

Amber sa...

Ja, åt mig själv kanske jag duger, men hur är det med andra, månntro?! Asch, vi beslutar att jag duger år dem med - och de jag inte duger åt de kan fara och flyga. Eller som jag sa till en man som gjorde slut på vårt förhållande (i 30-årsåldern var jag då): "Ja, det är värst för dig!" Vad tuff man var...

Eleonora sa...

Bra rutet. Klart du duger - för alla i din närvaro - med råge! Har problem med att lägga in bilder. Måste få till en säkerhetsspärr, så att ingen kan komma rätt in i min dator och kolla övriga bilder. Har du tid, säg när. När kommer sonen hem?

Amber sa...

Eleonora: Har tid på torsdag. Hela långa dagen! Tänkte vi kunde sticka iväg till Nationalmuséum den dagen också. Vad sägs?

Sonen kommer hem söndag kväll. Har inte vågat ringa honom ännu (vill inte riva upp hans längtan så han blir ledsen). Ska göra det på torsdag eller fredag då de kommer tillbaka till Peking efter att ha varit i en annan provins i några dagar.

Kram!

Amber sa...

Men that the... har du för tidsangivelse?? Mitt förra inlägg anges till totalt fel tid! Det var faktiskt exakt midnatt när jag skrev det. Det får vi fixa.

Amber sa...

Alltså "What the..." ska det ju vara...

Elisabeth sa...

Det är väl det som kallas självkänsla...att det blir ingen bättre jag än så här. Och det är inte så dumt det heller - jag kunde ju ha varit så mycket sämre!

Jag duger så bra som jag är.. med lite smärre finjusteringar ibland, när självinsikten talar om för mig att jag kanske måste fixa till lite av mina brister här och där!

Varmaste kramar till dig... och en extra stor sådan för att du finns! Jag önskar, och om du en dag behöver, att jag kan vara samma stöd för dig som du är för mig nu...!

Var rädd om dig...

Eleonora sa...

Elisabeth:
Tack för rara ord. Klart man duger. Det gör alla. Du duger extra mycket som har så många liv inom dig själv och utanför! Kramar