måndag 27 augusti 2007

Så är det nu

För fyra år sen´köpte jag en bostadsrätt i Nacka. Där bor jag ensam (frånskild) men har en söt papegoja inneboende. Den är både min och dotterdotterns men får bo hos mig för att hon inte ska behöva vara ensam hela dagarna. Något som jag alltså lovat i ett mycket svagt ögonblick. Det är väl det mor/farmödrar gör. ? Troligen kommer gojan att överleva mig - dom kan ju bli över 30 år och får hon bara vara frisk så... Själv är jag 70+!! Dotterdottern som heter Fiffi väntar spänt på att få "eget" så att hon kan ta hem gojan till sig själv. Gode tid - det är säkert 8-10 till dess! Gojan, Kinah, är faktiskt gullig och har lärt sig prata en hel del. Fiffi och jag tränar henne. Hon älskar att duscha! Men hon skräpar ner jättemycket och jobbigt är det att städa buren nästan varje dag. Men nu är det ju så att jag lovat och det känns kymigt om jag skulle ångra mig så här efter två år. Om jag inte orkar längre blir det ju en annan fråga.

När jag bloggar runt läser jag rätt ofta att många kvinnor/tjejer har ont, ont och smärta, smärta. Kända begrepp även för mig, men jag stoppar i mig mediciner och kan då leva nästan normalt. Han känningar av "omslag i vädret". Diagnosen är RA Rematoid Artrit och dessutom har jag artros i händerna. Jag förbannar alla förpackningar som ibland kan vara lögn att öppna. Mina universalverktyg brukar vara sax - nötknäppare och hovtång. Insjuknade i Polymyalgia Reumatica 1987 och den har under åren övergått till RA. Händerna är värst men har tursamt nog inte deformerats alltför mycket. Men styrkan saknas. Vissa dar kan jag inte ens öppna tandkrämstuben. Men man lär sig ha "det onda" omkring sig och för det mesta talar jag inte alls om det.

Jag måste ut och promenera mer! Men jag har så mycket annat att stå i att det glöms bort litet för ofta. Reumatiker måste röra på sig jag vet allt det där, men det blir som sagt inte alltid så. Så har jag fått en falukorv runt midjan som Anna Skipper skulle rata omgående! Det gör givetvis även jag och har redan börjat tackla eländet. Genom Viktväktarna alltså!!

Jag har tre barnbarn. Två - Fiffi och brorsan Calle - bor nära mig och under åren som gått har jag blivit inte bara mormor utan något av en extra mamma för dem. Det tredje lilla barnbarnet bor i Dalarna och henne längtar jag ständigt efter. Sonen blev pappa rätt sent i livet och den guldlockiga, lilla ljusblåögda dottern har gjort stora förändringar inte bara för sina föräldrar, utan även för mig, som trodde att jag aldrig skulle bli farmor. Den lilla är drygt ett år och absolut bedårande. Och snäll - och äter allt - och sover hela nätterna !! Aldrig har jag upplevt det själv. Min aldste, sonen, sov först vid 4 års ålder, då jag som urtrött mamma hade mutat honom med "du får 25 öre om du vaknar i din egen säng i morgon". På 3:50 fick jag nattsömn, men det var bara för att sonen fått klart för sig pengarnas värde och kunde smita iväg och köpa godis i den närbelägna kiosken. Dottern varken sov eller åt. Hon är uppfödd på banan, köttbullar och havregrynsgröt. All potatis silade hon ut mellan tänterna. Den hon åt, fick jag leka in in hennes mun. Men tänk- hon blev söt och vuxen och matglad toppenmamma! Nu lockar Oprah´s (mitt favorit)-program så jag säger adjö för denna gången.

5 kommentarer:

Christina sa...

Åhhh har du RA, inget kul alls med värk.
Men man får lära sig att leva med det fastän det är svårt ibland.
Det är viktigt att man har ett gott humör, det lindrar lite i eländet.
Idag har jag mått bra så det blev till att storhandla men nu på kvällen känner jag att det smyger sig på mig, får alltid betala i efterhand.
Men man måste ju göra något, kan inte sitta passivt hela dagen heller.
Ha nu en skön kväll min vän
Kram

Pia sa...

Hej Eleonora!

Jag har läst dina inlägg och är mycket glad över att hitta ännu en intressant bloggare. Jag tänker komma tillbaks hit många gånger.

Lite nyfiken är jag över hur det kommer sig att en farmor börjar blogga. Mina föräldrar och svärföräldrar har inte minsta intresse av datorer eller webben över huvud taget.

En av de saker jag tycker är så fantastiskt med att ha nätvänner är att det inte har någon som helst betydelse hur gammal man är, vad man jobbar med, vilken livssituation man befinner sig i, vilka intressen man har utöver webb och bloggande. Det är ett härligt sätt att umgås på. Snabbare och enklare än det gamla sättet att ha brevvänner på.

Jag har också reagerat som du. Tänk så mycket kvinnokraft det finns! TROTS värk och andra hälsoproblem så finns mycket kraft och lust. Och det är SÅ roligt att utbyta tankar med en hel rad kära vänner på nätet.

Du är välkommen tillbaks till mig närhelst du vill. Besök också gärna de som kommenterar hos mig. Det är ett härligt gäng!

/Kram

Amber sa...

Jag tycker du är SÅ pigg och glad när man möter dig på gården! Jag vet ju att du har värk, men du tacklar livet positivt och bra!

Det där med att barnen inte äter eller sover som de "ska" gör inte så stor skillnad - det blir folk av dem ändå. Men mammorna blir trötta medan det pågår. :-)

Min son har alltid ätit väldigt bra, tack och lov. Själv liknade jag din dotter, varken sov eller åt bra. Sonen sover bara bra om han får sova bredvid mig, men då sover å andra sidan inte jag särskilt bra - men han lär väl inte sova där när han är arton och då ligger jag väl där och saknar honom, så det får var som det är.

Alle kramen!

Eleonora sa...

Christina: Tack rara du för omtanke. Gårdagen började för mig visset, så det blev en extra tablett. Så ringde ungdomsväninnan, som halva året bor i Provence, och bjöd på lunch på NK. Vi hade toppen och när jag kom hem var allt OK. Och kvällen blev skön! Kram till dig

pimli:
Oh så roligt att jag hittade dig och du mig. Jag beundrar såå din utomordentligt avancerade bloggsida. Men du ska veta att jag är jätteglad att jag har lärt mig att skriva och besvara. Min lärare är Amber - en glad och duktig tjej. I mitt arbete jobbade jag ju med data, men internet kom till just i samband med min pension, men där hakade jag på. Barnbarnen är superduktiga och delar också med sig. Välkommen in till mig igen. Kram

Amber:
Tack rara .. när du har tid skulle jag vilja få en stund av dig. Jag skriver till flera bloggare, men får inte iväg kommentarerna. Vad gör jag för fel. Det faller nästan jämt på lösenordet!?Kramis

Christina sa...

Tusen tack för din rara kommentar inne hos mig, skall säga dig att jag är så glad att min blogg och mina bilder kan glädja andra en smula.
Är också glad för att du besöker min blogg, tack min vän.
Du vet, jag har hållit på ett antal år, först med min hemsida, den hittar du här
http://christinas.sida.nu.
Jag älskar att göra grafik, vackra bilder mm.
Du får gärna besöka mig så ofta du vill, du är välkommen.:=)
Ha det riktigt gott snälla du
Kram