Mitt barnbarn, som är 18 år, har förlorat en kär vän och skolkamrat. Rara, vackra och alltid glada Cecilia har lämnat denna världen. Igår var det begravning i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden och kyrkan var fylld till sista plats! Kamrater från dagis, mellanstadiet och högstadiet - alla var samlade och många hade även sina föräldrar med.
Vacker musik spelades under tiden församlingen tog plats. Prästen, Katarina Tingström, hade en klar och vacker, något djup, röst och talade mycket känslosamt och kärleksfullt.
Griftetal hölls av modern och Cecilias fästman, en fantastisk konstellation där båda var påtagligt närvarande och talade kärleksfullt om vackra och även roliga minnen tillsammans med Cecilia. Den unge mannen, som just börjat leva sitt liv tillsammans med sin älskade, talade så vackert och orden vibrerade av kärlek, något som rörde hela församlingen till tårar. Han var storartad och mycket beundransvärd, och visade generöst sin kärlek till Cecilia för hela världen.
Vid avskedstagandet lade alla sin vackra ros på kistan och skrev med tuschpennor på kistlocket en sista hälsning till den avhållna Cecilia. Mycket speciellt - en vacker ceremoni - där ungdomarna med stort allvar skrev sina hälsningar, kramade om och tröstade varandra.
Den vackra musiken var bla Tears in heaven/Eric Clapton - För Kärlekens skull/Ted Gärdestad - Candle in the wind/Elton John - Tro/Marie Fredriksson - All you need is love/Beatles m fl.
Solisten Jonas Bergström sjöng I den stora sorgens famn och I himlen finns inga tårar. Organisten Katja Själander avslutade musiken genom att spela Håll mitt hjärta av Björn Skifs.
Sex starka män i mogen ålder bar ut den helt rosentäckta kistan till den väntande bilan.
Efteråt var mottagning i Församlingshemmet. Den var jag inte med på.
Mycket känslor och tårar var det i kyrkan och i min kropp sitter ceremonien kvar länge framöver.
VACKERT, LJUST OCH KÄNSLOFULLT - en gripande begravning - den vackraste jag någonsin
bevistat. Sov Gott du rara, fina, lilla Cecilia!
Fantastiska ord som denna härliga tjej lämnade efter sig kan ni få del av här nedan:
"Man får inte mer tid för att man "sparar" den.
Det är ingen ide att spara tiden för att kunna använda den senare.
Om man vill få ut så mycket som möjligt av sitt liv,
ska man leva varje sekund som den är den sista.
Man ska göra det som gör en glad.
Om man uppskattar tiden man har spelar det ingen roll hur lång den blir".
11 kommentarer:
Alltid tufft när de unga går bort för tidigt, kram.
Tänk, så mycket värme och kärlek en begravning kan framkalla och självklart sorg och många tårar! Människor öppnar sina hjärtan och jag förstår att intrycken kommer att sitta kvar i hjärteroten efter en sån upplevelse!
Så otroligt sorgligt det är när en så ung människa rycks bort!
Fina och vackra ord du förmedlar idag och man märker att du fortfarande är uppfylld av allt du varit med om!
Varma kramar
Lisa
Jag tog bort en kommentar eftersom den blev dubbel!
Det är alltid tragiskt när unga människor lämnar denna värld. Genom att läsa ditt inlägg ser jag vilken fin begravning det varit, förmodligen väldigt annorlunda också, med tanke på att med tuschpenna skriva på kistan.
Det är en del av livet vi alla någon gång måste närvara vid, och alla ska vi en gång vandra till andra sidan, men vi vet inte när.
Kram kära Eleonora.
Det är så fel fel fel när unga människor dör. Hjärtskärande. jag var på ett barns begravning i höstas och det var alldeles förskräckligt - går inte att jämföra med min senaste begravning av en gammal man som kände att han hade levt färdigt vid 92 och som var nöjd och förväntasfull inför att få träffa sin älskade som gick före.
Så klok unga kvinna. Varför ska dom unga tas så tidigt ifrån oss...? Så härligt att det var en begravning att minnas som ljus, vacker och lite annorlunda ♥
Fin skildring av en begravning - förstår att den var mycket sorglig men samtidigt oerhört vacker. Fina ord av flickan som gick bort så tragiskt.
Kram från Ingrid som önskar dig en skön helg.
Men usch då så tragiskt!
Ytters jobbigt när det är unga människor som avlider.
Vad vet vi om vår livslängd? Inget alls!
Livet är skört och det är föräldrarna som lider mest, tror jag. Att förlora sitt barn/barnbarn...orkar inte ens tänka tanken.
Kram, Agneta
Så vackert du beskriver den fina begravningen. Så sorgligt när inte unga människor får leva. Därför så måste vi som har förmånen att vandra på jorden ta vara på dagarna vi får.
Förstår att när man varit närvarande vid en sånt vackert avskedstagande så känner man tacksamhet för livet även om man har lite krämpor. Ha det så bra, kära du, och njut av din tillvaro fullt ut.
Kramar Eva-Mari
Jag förstår att det var en mycket stark upplevelse. Tack för att du delade med dig! Kram!
Skicka en kommentar