Mina barns far och min käre f.d. man har somnat in för alltid nu i juli månad. Vi hade 30 år tillsammans.
Även om vi var frånskilda sedan många år tillbaka, känns sorgen svår och betungande.
Barnen hann besöka honom på sjukhuset och kunde ta farväl av honom.
Begravningen sker nu i augusti och vi kommer alla att vara vid hans sida för ett sista farväl.
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.
(Alf Henriksson)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Tänker på er alla! ♥
Det är så tungt när någon som varit med en så länge försvinner...
Har själv snart ett år utan mamma. Fortfarande kommer stora tårar och sorg.
Är glad att dina barn hann upp. Jag är tacksam över att jag fanns vid hennes sida till sista andetaget
Jag beklagar er sorgen! Det var ju skönt att barnen hann få ta farväl av sin far innan det var slut.
Jag tänker på er!
Varma kramar!/Ingrid
Laila och Ingrid - tack rara !!!
Men kära rara vännen!
Så sorgligt för er alla men att barnen fick ta farväl är oerhört viktigt. En far och morfar är borta och livet för oss som är lite till åren, känns allt mera skört.
Min far avled när jag var bara 9 år och inget farväl blev det och sådan sätter sina spår livet igenom.
Tankar många till er alla!
Styrkekramar, Agneta
Åh, så sorgligt för er! Jag beklagar verkligen!
Tröstkramar
Lisa
Det är Alf Henriksson som skrivit den lilla dikten, om jag inte minns fel - men den är lika vacker för det.
Jag kände ingen sorg när min f.d. man gick bort för sex år sedan. Vi hade ingen kontakt sedan jag gift om mig alls. Det måste kännas skönt att kunna sörja, även om man också har många bittra minnen.
Fint att han hade bra kontakt med sina barn och även dig, det hade inte min f.d.
Kramar från Ingrid
Musikanta:
Visst är det Alf o inte Anders!!! Varför det blev så tokigt vet jag inte. Tack för din uppmärksamhet!
Jo, jag har varit mycket nedstämd och ledsen - fast det var 25 år sedan vi skildes. Han var mitt livs kärlek och far till mina barn och vi fick 30 år tillsammans.
Kärleken tar inte alltid slut fastän äktenskapet gör det! Tänker på dig!
Inte konstigt alls Eleonora att du är nedstämd och ledsen, trots att ni var frånskilda. Finns sådant i livet som aldrig kan suddas ut, det finns alltid där ändå.
Nu är jag hemma i Dalarna igen efter min tripp till olika orter, men mest hemma i Blekinge. Det var bra välbehövliga dagar. Tur med vädret hade vi också. Så jag är nöjd med det jag gjort med några andra.
Varma kramar kära Eleonora. Tänker på dig.
Åh så sorgligt för er alla.
Även om man går skilda vägar så har man ju haft ett liv tillsammans och delat sorg och glädje.
Tänker på er alla.
Tack fina du för att du trots allt som hänt tänkte på mig.=)
Jag blev så glad över ditt kort och ljudboken.
Kram finaste Kerstin!
En stor kram till dig gumman.
Stina
Skicka en kommentar