Bloggintresset ligger inte så högt just nu, men det blir bättre, jag lovar.
På fredag bär det av till Helsingborg, där begravningen äger rum på lördagen. Det blir en känslosam dag för många men för mig går tankarna tveklöst till mina barn, som mist sin far.
Blommorna är nogsamt beställda och den sista hälsningen från mig blir präntad på sidenband.
Hotell är bokat och nu är det bara resan kvar att beställa. Troligen flyger jag ner och tar tåget tillbaka hem.
Jag ska försöka stötta mina barn och jag vet att dom finns där för mig. Vi ska klara av denna sorgens dag värdigt och hedersamt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
När någon lämnar denna värld för att fortsätta på andra sidan är det smärtsamt för dem som är kvar. På något konstigt sätt klarar man av det farväl man måste tar, tårarna rinner i strida strömmar under en lång tid. Men, till slut lägger sig sorgen sakta men varsamt, och glädjen över att den personen funnits under en lång livstid tar vid och till slut kan man le lite i taget vid minnet av den kära man följer till sista vilan. Tänker på dig Eleonora och förstår vad du ni går igenom.
Tack snälla för dina rara ord på min blogg. Jodå det är rätt okey med mig. Ska till Faluns sjukhus i nästa månad och kolla mina ögon. Har fått dubbelseende, lite bättre har det blivit men det ska kollas upp. Läkaren på V-centralen skickade en remiss, en gudomlig läkare jag fick sist jag var på V-centralen.
Tänker på dig Eleonora och kommer så att göra när du reser till Helsingborg och under tiden du är där.
Kram kära Eleonora.
Erika: Tack du rara fina vän för dina ord. Dom värmer och ger styrka.
Självklart kommer jag att tänka på dig ♥
Känn att jag finns med dig i din värld. Allt kommer att bli bra...
Livet är skört och när stunden är inne för någon närstående blir man liksom paralyserad, med all rätt. Sorgen tar sig olika uttryck och olika lång tid och måste så få göra, vi är alla olika och har olika minnen att vårda ömt.
Visst är man tacksam för den tid man haft tillsammans, för alla ljusa minnen men det hjälper föga när det är dags för begravning.
Livet går sedan sakta vidare och både du och dina barn kommer framöver att tänka tillbaka och minnas det som var fint.
Vi bli ständigt påminda om att livet är tidsbegränsat och
som mamma vill man vara stark för barnen och tvärtom...icke att förglömma.
Jag sänder mina allra varmaste styrkekramar till dig och barnen på lördag!
Nåja, du får en kram redan nu att ha med på resan ner ;-)
En hand att hålla i får du också, det är alltid gott, oavsett ålder /orsak ;-)
/Agneta
Laila:
Tack du rara vän. Det blir tryggt att få hålla din hand när det är så dags.
Agneta:
Så många fina tänkbara ord du delar med dig. Jag tar dem till mig till hjärtat. Tack.
Åh kära vän så sorgligt! Dina barns far och en gång i ditt liv din kärlek....klart att det måste kännas så tungt! Jag ska tänka på dig och dina barn på lördag.
Varmaste styrkekramar från din vän
Lisbeth
Lilla gumman!
Bra att ni har varandra, du och dina barn. Hoppas att resan går bra... och det andra med, trots att det är tråkigt.
Kram Stina
Skicka en kommentar