Tåget tog mig till Helsingborg och även därifrån hem igen när det var så dags.
Vi bodde på hotell - min dotter och hennes familj - min son och hans familj - det kändes tryggt.
Tidigt lördag morgon i strålande sol men med kyliga vindar begav vi oss till Sancta Maria kyrka, en gammal kyrka från tusentalet. Kyrkbänkarna fylldes vartefter på med sörjande släkt och vänner och jag tror vi var över hundra närvarande.
Den mörkgröna kistan var omgiven av höga ljusstakar och kandelabrar och många vackra blomsteruppsättningar.
Vacker musik - Nimrod (Elgar) och Intermezzo ur Cavalleria rusticana (Mascagni) spelade av kyrkomusiker Mats Hultkvist och Catarina Kynastons vacka stämma gav ro med Jerusalem Hymn och Thank you for the Mondays - förutom några psalmer där hela församligen kunde delta.
15 år gammal blev jag handlöst förälskad i Mannen - vid 17 började vi sas "kila stadigt" och när jag var 22 och han 24 så gifte vi oss - ett äktenskap som varade i 27 år. Två underbara barn fick vi och dom har nu också skänkt oss barnbarn. Lilla Guldlock var med oss alla och hon grät och snyftade - just precis så som jag själv- och många andra skulle ha velat göra från hjärtat.
Mina tankar går även till nuvarande hustrun, som haft flera år av sjukdomsbekymmer över maken.
Det kommer att bli tomt för henne.
Ett tungt avsked främst för mina barn, men livet går vidare, som det gjort i alla tider. Och jag fick ett vackert slutgiltigt avslut på vår kärlekssaga. FRID önskar jag honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Dina sista rader längst ner i ditt inlägg fick mina ögon att tåras. Ja Eleonora, alla får vi en gång var och en sitt avslut i detta liv, samt att livet går vidare för dem som finns kvar. Har också tänkt på dig väldigt mycket.
Tack snälla, för än en gång rara kommentarer. Idag skiner solen t.o.f gårdagen innehöll mest ösregn, så inlägget på min blogg var fotograferat från fredagen då strålande sol lyste.
Lite dimdisigt har det varit någon morgon, svalare luft andas höst. Vi är sakta på väg till en annan årstid, en årstid jag älskar med alla prasslande löv och en speciell luft.
Nu ska jag titta till min tigerkaka jag har i ugnen, så den inte hitta på dumheter utan min vetskap. :)
Kram kära Eleonora och har en fortsatt bra dag.
Kära Eleonora!
Låter som en mycket stilfull begravning med otroligt många människor!
En av mina favoriter är just Intermezzo ur Cavalleria Rusticana, den är helt bedårande vacker och så passande. En melodi som oftast får en tår eller två att rulla nedför kinden.
Ack ja, den allra första spröda kärleken är oftast den finaste och tar på något underligt sätt aldrig slut, trots separation av olika slag.
Kramen, Agneta
Det låter som om ni haft en riktigt vacker begravningsgudstjänst! Och vilken vacker musik ni valt, det kan inte bli bättre.
Jag önskar dig allt gått Eleonora!
Kram Ingrid
Skönt för dig att det kändes bra trots allt och att du har kommit vidare i ditt liv utan bittra tankar.
Dina barn verkar ju ha haft god kontakt med sin far dessutom.
Intressant med en mörkgrön kista - var det kanske ett bårtäcke som var mörkgrönt? Har nämligen aldrig sett någon kista med den färgen och jag har säkert varit med om några hundra begravningar minst.
Kramar från Ingrid
Vad fint du skriver. Beklagar sorgen. Kram.
Men så fint du skriver. Du är då en snäll människa du.:-) Kram Stina
Så vackert du beskriver dina barns far. Jag önskar dig en lugn och solfylld vecka.
Kramar Eva-Mari
Hej vännen! Så ledsen att ni skulle behöva gå igenom det här. Det är tufft. Skickar över all min kärlek och värme till er! KRAM Jenny
Tack alla snälla för varm omtanke.
Så härligt att höra att du vart nöjd med ditt avslut. Det betyder så himla mycket det också i alla minnen man bär.
Jag vart jätte nöjd med hur jag lyckades få till mammas begravning. Jag tror fullt och fast att hon tycker det skulle ha varit fint. Det enkla i kistväg som hon ville ha det, utsmyckningen av höstblommor och all den musik och själv lyssnade på.
Ett minne jag bär varmt i mitt hjärta ♥
Så fint du skriver!
Skicka en kommentar