torsdag 28 juli 2011

EFTER 55 ÅR FICK VI TRÄFFAS IGEN ....

kusinen Eric Lindberg och jag. Det var en hel del vi hade att berätta för varandra.

8 kommentarer:

Ingrid sa...

Så härligt att få återuppta bekantskapen med en gammal kusin! Mycket har hänt under de 55 åren sedan ni sågs senast, så samtalsämnen saknades er nog inte.

Varma kramar till dig Eleonora!

Lisas torp sa...

Åh, jisses, så många år sedan! Ni ser så glada ut, och jag kan verkligen tro att ni hade mycket att prata om och att ni hade trevligt!
Kram
Lisa

Inkan© sa...

Senaste träff för 55 år sedan? Fantastiskt att ni fick ses igen.

Det har runnit mycket vatten under broarna på så lång tid.

Det är något speciellt i detta att mman har rötter från samma stamträd-så att säga. Jag minns fortfarande glädjen jag och mina syskon kände när vi efter två generationer(!) fick lära känna en av våra amerikakusiner - tänk vi både såg och kände att vi var släkt.
Det var som att prata med någon man redan kände...trots hundra år och skillnader i uppväxt.

Suss sa...

Det här verkar vara en trevlig blogg som jag kom in på efter att ha råkat trycka lite fel,när jag skrev hos Ingrid på Stenstugu.
Bättre sent än aldrig kan jag bara säga vad det gäller kusinen.
Jag återkommer och läser lite mera senare. Nu måste jag blogga! Ha det bra!

Musikanta sa...

Så söt du är på kortet!
Kramar!

Agneta sa...

God kväll kära Eleonora!
Så underbart att få träffa en släkting efter ett helt liv och så mycket att prata om :-)
Vi är många som har släktingar i USA men det tunnas ju ut i leden och kontakter bryts, tyvärr.
Önskar er båda en trevlig samvaro!
Kram,Agneta

Solstrimmor sa...

Det var på tiden! Jag förstår att ni hade mycket att prata om!
Och din balkong är verkligen härligt prunkande, hoppas du kan sitta där ofta!

Kram kram.
Eva-Mari

Gunilla sa...

Det ser verkligen ut som återföreningen gör er gott.