...... I helgen har dottern och hennes man
sålt sin kolonistuga i Bromma.
(Den som en gång var min i 5 år)
Köpare var en ung dam,
som hoppade jämfota av glädje att ha "blivit med hus",
ett hus som hon så länge gått och tittat på.
Kolonitiden är förbi och nog blev det
vemodigt för min lilla familj
att skiljas från huset.
Kraven på en kolonist
är höga
och om tiden inte räcker till så .....
Fina minnen och bilder har vi kvar i alla fall!
11 kommentarer:
Meeen...nu försvann kommentaren.
Jo, jag skrev att huset är så fint, och den nya damen blev ju så glad så tar hon nog hand om det på ett bra sätt. Ibland får man ändra på saker i livet, men du har säkert mysiga minnen därifrån som du kan tänka på.;-) Kram Stina
Det var verkligen ett sött hus och jag kan tänka mig att de lämnade det med sorg i hjärtat. Men känner man att man inte hinner och orkar med blir de ju bara en belastning och inget nöje.
Damen som köpte det kommer säkert att vårda det.
Varm kram till dig Eleonora!
/Ingrid
Åh, jag kan tänka mej att hon hoppase jämfota! Vilken jättesöt lite stuga - precis sådär som man tänker sej en riktigt söt och fin kolonistuga! Oj, såå söt den är- ett riktigt litet "Hans o Greta-hus"!
Jag kan tro att det kanske är med lite blandade känslor den nu försvinner helt ur familjen?!
Kul att du ville vida den för oss!
Kram
Lisa
Lite sorgligt men kanske skönt att slippa ett dåligt samvete?
Alltid jobbigt när man måste inse sina begränsningar.
Förstår att ni gärna hade velat behålla det i familjen men finns inte tiden så blir det mer än belastning än ett nöje.
Här har det varit minusgrader nu ett par mornar och på dagen har inte termometern kommit upp i mer än ca 10 grader i skuggan.
Jag gillar att man nu kan klä sig i lite tjockare kläder.
Älskar koftor och tjocka sockor.
Trist att mina leder inte gillar hösten lika mycket som mig men man kan inte få allt.=)
Ha en en mysig dag!
Kram
Kan förstå vemodet men huset verkar ha hamnat i goda händer.
Kram!
Härligt med en så glad köpare! Kan förstå att det svider... men, allt har sin tid.
Kram på dig min vän... som pyntat sin höstbalkong så fint.
Eva-Mari
Jag förstår vemodskänslan... och hur insiktsfullt man än inser att nu finns bara minnen kvar, så finns saknaden alltid kvar. Den praktiska insikten följer sällan den känslomässiga viljan..
Varm kram, min vän...
Förstår att det är blandade känslor runt den gulliga kolonistugan.
Man vill så mycket, men dygnet består ju tyvärr bara av 24 timmar.
Stugan verkar ju ha hamnat i goda händer.
(Jag skulle också hoppat jämfota...HÖGT!)
Kram
Agneta
En epok som lagt sig till alla dom andra. Allting tar slut en gång, som vi alla vet varar inget för evigt. Klart det känns ledsamt, alla minnen osv. Men det är tidens gång.
Här skiner solen även denna dag, två nätter på rad har det frusit och gräsmattorna har varit alldeles vita när jag vaknat och tittat ut.
Hoppas din förkylning gett sig iväg och att du nu är bättre från den.
Kram och har en riktigt bra dag.
Vilken fin stuga! Kan förstå att ni har haft massor av mysiga stunder där.
Vemodigt när man måste lämna men minnena har man alltid kvar eller hur?
Varm kram från mig!
Skicka en kommentar