torsdag 20 november 2014

ÄNTLIGEN ORKAR JAG BERÄTTA

Det hela började med att jag fick urinvägsinfektion i slutet av juli. Ambitiös extraläkare på min vårdcentral skickade mig vidare för röntgen av urinblåsa och njurar.

I slutet av augusti fick jag "kristallsjukan" och något senare muskelinflammation i höften. Vinglig och yrslig haltade jag omkring några veckor och så fick jag då kallelse till SÖS (Södersjukhuset) att de ville prata med mig om njurröntgen. I början av oktober fick jag alltså besked om att vänster njure inte alls såg bra ut och att den borde tas bort. En mycket rak och informativ läkare beättade för mig och medföljande son - lugnt och sakligt om ingreppet - och så snart jag sagt JA var apparaten igång.

Under mellantiden hade jag återbesök hos min reumaläkare och han kunde bekräfta att alla mina prover var  mycket bra och han blev nog ganska tagen av mitt besked till honom ang. njuren.

Nya besök hos operationsläkare, provtagningar och annat gjorde att jag tisdagen den 4 november låg på operationsbordet. Mina underbara barn följde mig till avdelningen, men de blev uppmanade att åka hem och komma nästa dag för att hälsa på. På "uppvaket" var det spännande att vara, även om jag sov bort många stunder, var jag litet delaktig i vad som hände. Ruschigt med
patienter som rullades in och ut.

På morgonen vaknade jag upp i "mitt" rum (enkelrum med dusch+toa) och vid 12-tiden var jag faktiskt uppe och gick i korridoren och då barnen kom för att besöka mig, satt jag uppe i fåtöljen och tog emot. Deras glädje att se mig så pass pigg var rörande för mig. De hade städat hela lägenheten hemma hos mig, så att det skulle vara fint när jag kom hem! Sonen körde hem till Dalarna på eftermiddagen och dottern åkte hem till sitt.

Dagen efter sov jag mycket men gjorde sänggymnastik och var duktigt uppe och gick i korridoren. Här gällde det att återhämta krafter.! Operationen hade skett med "titthål" av robotarmar! och tog ca 2½ timme.

 Fredag eftermiddag fick jag hemkörning med rullstolstaxi och hemma mötte dottern upp. Sonen kom efter en timme och stannade sedan hos mig till söndagens eftermiddag, då kan åkte hem till sitt igen.
Dottern har handlat, pysslat hela den kommande veckan och tagit så gott hand om mig och förra helgen kom sonen med lilla Guldlock för att hjälpa mig med diverse. Då fick dottern litet paus.

Men när vardagen tog vid igen, så gjorde även hon. Kom med underbara soppor, som bara var att värma och bara hennes mjuka och varma närvaro piggade upp mig  - så ock sonens dagliga telefonsamtal.

Nu i veckan har stygnen tagits bort och jag fortsätter återhämtandet på bästa tänkbara sätt. Igår tex. bjöd dottern mig på TRALLKARLEN FRÅN OZ - en fantastisk musikalföreställning med en hel ensamble av handikappade skådespelare - bla ICA-Jerry. Föreställningen var annorlunda, storslagen och mycket tänkvärd och jag är full av beundran för dessa aktörer, som har kunnat lära sig så mycket repliker utantill. Cirkus-teatern på Djurgården var fullsatt! Före teatern bjöd jag på middag och maten var utsökt god med ett glas vin därtill. Det här var en lux-lyxdag!

Erfarenheten att ligga på sjukhus var mycket givande. Så otroligt snälla och hjälpsamma alla är. Så duktiga och vänligt deltagande - och oj vad dom jobbar hela tiden. Var 6:e timme var det ombyte av personsal. En underbar liten sjuksköterska (från Filippinerna) var som balsam och hon satt ner hos mig flera gånger och vi pratade, hon på perfekt svenska. Hon hade varit i Sverige i 11 år och kunde inget då hon kom till Sverige. Lärde sig svenska, började städa på sjukhus och tog kurs efter kurs tills hon hade sin sköterskeexamen. Hon var helt underbar.

Tiden hemma har varit skön och god. Supermycket TV förståss, vilat och läst. Jag fick inte bära tyngre än "en liter mjölk". Jag har njutit av att sitta i mitt färdiginredda vardagsrum och är så glad att jag hann med alla projekten där innan operationen. Inte gjorde det heller ont precis att jag fick så många vackra buketter från nära och kära att sprida ut. Dom gladde mig mycket.





I mitten av december blir det återbesök hos doktorn och då får jag också veta vad laboratorieproverna sagt om den borttagna njuren. Tills dess håller jag humöret högt uppe och får tänka på julklappar, julmat och annat julpyssel.

Ute är det mörkt och trist men oj vad jag är glad åt att få vara hemma. Tack alla kära vänner för hälsningar och glada tankar.

Kramar till er alla.



11 kommentarer:

Solstrimmor sa...

Åh, min vän vad du har varit med om! Men jag är så glad över att allt gick så bra. Och tänk så bra och med så mycket kärlek dina barn tagit hand om dig! Krya nu på dig ordentligt och fortsätt njut i din nygamla lägenhet!

Kramar från Eva-Mari

Musikanta sa...

Det måste kännas skönt att få berätta allt det här när det väl är över och när ditt tillfrisknande har gått så pass bra och snabbt.
Hoppas också att du blir så bra att vi kan ses någon gång på vårkanten när jag kommer upp till barnbarnen.
Varm kram från vännen Ingrid

Eleonora sa...

Eva-Mari:
Jag är också så glad att jag kan se framåt, i vart fall till nästa läkarbesök. Men jag har bestämt mig för att vad än svaret blir, så ska jag vara positiv. Tack vännen och oj vad jag är glad åt det Nygamla hemmet! Kramar

Ingrid:
Jag gläder mig redan åt att vi ska få ses till vårkanten, vi har alltid så trevligt tillsammans. Ha det gott - kramar

Ingrid sa...

Så skönt att det här är över nu och att du kan få lägga det bakom dig. Det måste varit väldigt jobbigt att gå och tänka på vad som väntade. Då är det gott att ha snälla och omtänksamma barn minsann.
Fortsätt nu att kyra på dig!
Kram, Ingrid

Eleonora sa...

Ingrid:
Tack snälla, jag ska fortsätta krya på mig och jag tackar Gud för de fina och rara barn jag har. Ha det gott - kram

lisashus sa...

Vilken otrolig "resa" du har gjort! Så skönt att allt har gått bra och att du har så rara barn som hjälpt och stöttat dej!
Underbara blommor att njuta av - säkert gör de att du blir piggare också.

Skönt att höra att du är på G igen!
Fortsätt nu att krya på dej!
Kramar
Lisa

Bloggblad sa...

Underbart att du återhämtat dig så pass redan! Bra att du berättar.

Eleonora sa...

Lisa:
Jo det det var allt en resa det här. Hoppas att den är slut nu men återbesök i december ger mig klara besked. Jag gör i alla fall allt för att återhämta mig.
Kram på dig Lisa.

Marianne:
Klart man berättar men tidigare har jag inte orkat. Sitter vid datan en del men har inte haft ork att hänga med - kanske inte mer än "gilla" på FB. Kram

Unknown sa...

Kära nån, så du fått gå igenom...
Och Du vet, att jag håller tummarna, av hela mitt hjärta, och för att du kan fortsätta att blicka framåt på ett positivt sätt, så som du gör nu.

STOR KRAM ♥
Eva

Blommiga Rutan sa...

Hej!
Men kära nån! Vad du varit med om!
Kom detta av urinvägsinflammationen eller har du haft besvär med njuren tidigare ?
Skönt att höra att det har gått bra och att du låter så pigg ändå, trots vad du varit med om. Vilka underbara barn, man blir alldeles varm i hjärtat över att höra dig berätta om dottern och sonen .
Nu håller vi alla tummarna att det blir bra besked vid ditt återbesök i december.
Många kramar Anncathrine

Eleonora sa...

Eva:
Tack för din rara hälsning. Jag blickar verkligen framåt, men jag blir så glad för dina tummar!!Kram

Anncathrine:
Har aldrig haft besvär med njuren och jag tror jag haft en vakande ängel över mig, som i god tid låtit mig komma under läkares beskydd. Slutbeskedet i december SKA gå bra - det har jag bestämt! Tack för dina tummar då också! Kramar från mig