tisdag 25 november 2014

MASKINERNA ÄR MINA BÄSTA VÄNNER

Tvättmaskin och diskmaskin har blivit mina kära vänner - ändå mera kära vänner - får jag väl säga. Tidigare har dom ju alltid gjort som jag bett dem om - det gör dom fortfarande - men nu är jag så glad att jag har orken att be dem att jobba och att trycka på rätt knapp.

Lilla Guldlock och hennes pappa kom ner från Dalarna för att hjälpa mig med en massa småsaker. Bära och lyfta saker bla från källaren, slipa knivar, sätta ny fogmassa i duschkabinen och annat och dom var båda stöd när jag hade mina läkarbesök. Slutklämmen på deras vistelse hos mig var att hela lägenheten blev dammsugen och städad-

Min fina dotter ser till att jag får god mat och flera gånger har vi tagit sällskap till ICA MAXI för att bunkra upp i skåpen. Dessutom lagar hon goda rätter till mig - bla härliga soppor, som kryllar av vitaminer. Det är enbart hennes förtjänst att jag lyckats så bra med min viktminskning. Den var helt frivillig.

Den dag jag såg mig själv i ett skyltfönster - en trist, överviktig dam som vankade fram på gatan ---- och då  upptäckte-  till min förskräckelse - att det var jag!! Det går sakta men säkert, precis som det ska, och nu har jag tappat hela 7,6 kilo. Målet är satt till 10 kilo - sedan börjar stabiliseringsprogrammet. Jag är 100% motiverad och var så även då jag låg på sjukhuset.

Vad jag har att se fram emot:
jo, en smidigare kropp som får lättare att röra på sig och...
som kan klä sig litet ärtigare ....
och som ska få festa till med en massa godsaker när målvikten är nådd.

Snart är det dags för mig att komma på återbesök till min läkare. Då får jag klara besked om annan behandling ska ske eller om allt redan är ok.

Julklappar tänker jag börja handla nu i början av december. En del är faktiskt redan inhandlade och det ska bli roligt att gå runt i stora staden och välja/vraka till alla mina välgörare.

Nu är det dags för ADVENT och på lördag ställer jag ut ljusstakar och stjärnor och låter dem lysa ända fram till 20:e dags Knut. Slingan på balkongräcket brukar lysa upp välkomnande och bra.
Allt gott till er mina kära bloggvänner och en underbar Advent önskar jag er.

 
 

11 kommentarer:

Bloggblad sa...

Härligt att du har kommit igen så pass bra!
Det är det där med att bli äldre och tyngre för varje år som har fått mig att hänga kvar i 5:2-dieten. Och förstås för att blodfetterna skulle ge sig. Att jag har gått mer 12 kg räknar jag som en bonus. Och att jag trivs så bra med fastedagarna är jag glad för, jag lär få hålla på livet ut så lätt som jag har för att gå upp.
Numera längtar jag faktiskt aldrig efter att frossa i kakor eller sötsaker. När jag någon sällsynt gång blir bjuden, så tar jag, men köper aldrig hem nåt och bakar bara om jag ska ha gäster.
Grattis till att din viktminskning går så bra.

lisashus sa...

Så skönt att du börjar komma igång och att maskinerna lyder din minsta vink! Ja, en välsignelse är de verkligen, särskilt om man är lite nedsatt i orken.
Vilka underbara barn du har!
Så härligt att du lyckats gå ner också, en riktig bedrift! Då kanske du har nått målvikten lagom till jul, så du kan börja stabilisera då.
Kram
Lisa

Musikanta sa...

Jag blev så glad när jag var på Geria för någon vecka sen för en mindre åkomma. Läkaren, en yngre manlig sådan, sa nämligen att jag inte skulle gå ner ett enda kilo när jag påpekade att jag var för tjock.

"Är man över 60 år", sa han, "ska man ha lite övervikt - det kan behövas om man skulle bli sjuk." Så nu äter jag som vanligt igen.

Skönt att höra att du har blivit så pass pigg efter den stora operationen. Ta det lugnt med bantningen, kroppen kan behöva ta igen sig. Du är väldigt söt som du är tycker jag i alla fall.
Kram från vännen Ingrid

Eleonora sa...

Marianne - Lisa - Ingrid:
Jag bantar INTE. Jag äter bara så väldigt mycket nyttigare - tack vare dotterns kunskaper! Att jag kunnat tappa några kilon gör mig bara gladare, piggare och mer tillfreds.

Tack alla ni tre mycket fina, goda bloggvänner för rara kommentarer. Kramar till er alla!

Erika sa...

Vad roligt att höra att saker och ting faller på plats, för visst känner man sig nöjd med det man föresätter sig och du ska ser Eleonora att dom kg som återstår för dig att går ner trollas bort just like that. Har du redan gått ner så pass, blir säkert inte resten några problem för dig.

Fin hjälp har du haft av son/Guldlock och sådant är värt hur mycket som helst.


Nu går vi mot Advent så fort ett år går från nästa till nästa. Ska blir roligt att sätta fram ljusstakar i fönstret för det lyser upp det mörka utanför, en önskan har jag om det ville falla lite snö då det också lyser upp ikapp med adventsljusstakar.


Har nu en fin 1:a advent kära Eleonora.

Eleonora sa...

Erika:
Oh vad glad jag blir att höra ifrån dig igen! Du har ju nästa dragit dig tillbaka från bloggvärlden.

Jag är inne och tittar på dina fina bilder ibland. Vilken glädje du måste ha av fotograferandet!

Här kommer snart ljusstakar och stjärnor också fram. På fredag ställer jag samman mina fönster men tänder inte förrän på lördag. Det får vara hur mörkt som helst innan, men stakarna tänds inte förrän till Advent! Då kommer dom att lysa upp än mer än tänkt.

Ha det gott och kramar.
Eleonora

Solstrimmor sa...

Så skönt att höra att du är positiv och målinriktad! Det kommer man långt med. Och de rätta hjälpmedlen i form av maskiner gör livet lättare.

Duktiga du som har lyckats med viktminskningen också, men vet du? Jag kan inte minnas att du hade några extrakilon när vi sågs sist! I alla fall upplevde inte jag dig som ett dugg överviktig! Kan kanske vara bra att veta hur andra uppfattar en? Hursomhelst... heja, duktiga du!

Ha det nu fortsatt bra och en glad advent önskar jag.
Kramar från Eva-Mari

Eleonora sa...

Eva-Mari:
Tack min vän för alltid så uppmuntrande ord! Nu gläder jag mig åt advents¨pysslet och på söndag har dottern bjudit mig på Adventskonsert på Blå Hallen. Det är något fint att se fram emot.
Kram från
Eleonora

hemma på Hasselgatan sa...

Så skönt att höra att du är på bättringsvägen. Jag fick ta bort en njure 1992 av andra orsaker och har inte "saknat" den utan mått bra. Vilka fantastiska barn du har!
Vikten ja, den borde man ta tag i...
Jag hoppar lite upp och ner.
Önskar dig en skön första advent!
Kram
Agneta

Eleonora sa...

Oh tack tack Agneta för din kommentar, som gjorde mig både glad och hoppfull. Att plocka bort innanmätet är inte alltid så roligt.

Hoppas att du trivs fint i ditt nya boende. Stor stor kram från
Eleonora

Blommiga Rutan sa...

Så skönt att höra att du mår bättre! Nu håller jag tummarna att det går bra på läkarbesöket .
Vilka rara barn du har, det är guld värt det minsann.
Så skönt att gå ner i vikt av att äta nyttigt och gott istället för att banta som inte verkar vidare kul.

Kramar Anncathrine