söndag 14 mars 2010

JUST NU .....

....känner jag inte riktigt för att blogga runt. Jag har besökt flera av mina vänner ... och de jag inte har besökt får jag be om överseende ....





Min käre, älskade svåger, åldrig man som lever ensam sedan min syster avled för 5 år sedan, ligger på sjukhus och jag har därför haft en hel del att styra med via telefonsamtal, speciellt som jag finns i en annan del av landet och det har blivit till oro för mig. Nu - har det sagts mig att han kommer hem till sin bostad på tisdag. Jag hoppas och tror att hans dotter kommer snarast därefter för att hjälpa honom. Jag kommer att resa till honom så snart det går. Vi har en stark och strong kontakt och han är som en storebror för mig. Det tror jag inte att min storasyster någonsin fick fatt på - sorgligt nog.


Den här händelsen har gjort att jag inte varit i kontakt med alla mina bloggvänner som vanligt, men jag har försökt besöka de flesta. Vad som kommer att hända nu vet jag inte, men jag återkommer med besked om vart jag tar vägen.
KRAMISAR TILL ALLA MINA RARA BLOGGVÄNNER


11 kommentarer:

Anonym sa...

Oh, ta hand om din svåger... han behöver dig nu! Allt har sin tid.

Kramar och styrka.
Eva-Mari

Lisas torp sa...

Oj, vilka bekymmer du har fått! Det olåter tråkigt med din svåger, och den oro som följer därpå!

Hoppas att allt löser sej till det bästa! Tänker på dej!
Styrkekramar
Lisa

MårsArt sa...

Hoppas nu det ordnar sig till det bästa för din svåger.
Gott att man kan hjälpa sina nära när de behöver en.
Kram, Agneta

bollebygdsbo sa...

Ibland varken orkar eller kan man läsa eller kommentera.
Önskar dig ro mitt i all oro.

Dubbelörn sa...

Hoppas allt ordnar upp sig o du gör helt rätt att fokusera dig på dem som behöver dig just nu...

Varma omtankeskramar

Helena sa...

Åh så tråkigt att din svåger inte mår bra.
Jag har ju förståt att han betyder mycket för dig.
Förstår att du oroar dig och att det känns jobbigt att vara så långt ifrån.
Tack för dina fina kommentarer vännen.....vi skulle också vilja träffa dig både jag och vovvarna.=)
Du har blivit en mycket kär vän.
Hoppas verkligen att din svåger blir pigg igen.
Tänker på dig vännen.
Kram

Helena sa...

Förkyldningen håller i sig.=(
Skönt att du kan resa bort och på så vis slipper stambytet.
Jag var och shoppade med dottern för någon vecka sen och hon skulle då köpa jeans.
Som du säger så ska de vara trasiga nu.
Hon köpte dock inga sådana utan ett par hela och fina jeans.
Nu är hon ju 28 år så de kanske är yngre som vill ha dem trasiga.
Här kommer man ut vare sig man vill eller inte varje dag.
Oftast är det ju skönt med en promenad.
Just nu ligger Vilda här i soffan på rygg och snarkar och Ella ligger bredvid.
Men de vill nog snart gå ut.
Ha en skön dag vännen och var rädd om dina händer nu.
Kram

Erika sa...

Du ska inte tänka på oss bloggvänner nu utan på din svåger. Det är sådant som ska prioriteras före både blogg och bloggvänner. Jag blir ledsen för din skull Eleonora när jag läser vilken stark kontakt ni har...och att det nu kanske går åt ett annat håll med tanken på hans dåliga hjärta. Förstår också hur det måste kännas för dig. Har man någon i livet oavsett vilket släktskap och det sedan ändras till det sämre på grund av sjukdom osv. då känns inte själva livet speciellt uppmuntrande.

Utav alla val du har vem du ska åka till vid stambytet ska du verkligen åka till din svåger. Man får tänka som så att det kanske inte blir en nästa gång. Man kan inte ångra sådant som man valde bort, när det är för sent.

Jag har full förståelse för att du inte har tid med att gå runt och lämna kommentarer. Det finns verkligen viktigare saker i livet.

Kram kära Vännen och hoppas du och din svåger får ännu en tid tillsammans.

Amber sa...

Skönt att din svåger fått komma hem i alla fall. Alltid oroligt när någon man tycker mycket om är sjuk och man inte är i närheten.

Var rädd om tassarna och ta hand om själen!

Kram!

Elisabeth sa...

Älskade Eleonora... hur är det med dig? Jag tänker på dig ofta ofta nu, och förstår så väl din omtanke och omsorg om din svåger.
Hur är det med honom nu? Hoppas att allt blir bra, och det ska vi väl tro... ett hopp att hålla fast vid.
Men var rädd om dig också, min vän... ditt varma hjärta om så många i världen behöver få vila ibland.
... och jag är oerhört rädd om dig.

Jag vet ju sedan länge den bärande kraft som du och din svåger delat.. och vilken livlina du har varit för honom många gånger... men som sagt, var rädd om dig också.

Varmaste bärande kramen...

Gunilla sa...

Familjen går självklart före bloggvännerna! Hoppas din svåger snart mår bättre så du slipper oroa dig.