Litet gick luften ur mig - 3 grejor ville jag bla ha gjort i mitt kök (ny diskho, ny spishäll och ny under-skåpet-belysning) - allt blev fel. Fredagen tillbringade jag med att lämna tillbaka sakerna och körde runt i Stockholm under värsta rusningstid. På tisdag ska allvaret börja igen så till dess måste alla grejor vara införskaffade. Min dotter tröstar mig med: Men du har ju inte bråttom mamma och det blir så bra så när det blir klart. Söta Elisabeth har tröstat mig med ketchupeffekten och det köper jag.
Lördagen tillbringades några timmar hos dottern och hjälpte henne städa sonens rum. Han är allergisk så det bör göras städning rätt ofta, något som hon har bekymmer med att hinna med. Fynden: 8 st läsk- och 4 Colaflaskor (som han inte får dricka) samt en avgnagd fläskkotlett !Idag skulle vi ha fortsatt, men åkte gemensamt och storhandlade istället. Dottern arbetar heltid med krävande bankarbete, restiden hem kräver sitt. För det mesta är hon hemma ca 18. Då är alla bushungriga! Kvällen består av plockplock, tvätt, strykning och körning av barn till deras aktiviteter (vilka ligger långt bort så skjuts är enda möjligheten) Fiffi är Sofia-gymnast och såå duktig. Men tränar ofta, ofta. Calle håller på med jujutsu. Så länge barnen är roade av sina intressen och har glädje av dem ska dom absolut få fortsätta, därför ställer jag ofta upp och lämnar/hämtar de gånger föräldrarna inte kan. Dessutom hjälper jag till med strykning och lagning av kläder. Dotter och måg är supertacksamma och säger "du får göra precis vad du vill och orkar - vi blir tacksamma för allt" och bjuder mig bla på härliga middagar som tack. Jag tycker det är självklart för mig att finnas till för dem, men jag tror inte det är så vanligt. Bland mina väninnor tror jag inte det finns någon som så aktivt deltar i sina barns familjer. Det gäller att vara lyhörd, att inte göra övertramp och att vara GLAD. Dom trivs och jag trivs, så fel kan det ju inte vara.
Hur kom jag in på det här nu´da.? Nu har jag em kaffet + italiensk mandelskorpa på gång, så jag går nog till läsfåtöljen och fortsätter med Dr Phil´s "Livsstrategier". Här gäller det att utvecklas och hänga med och han skriver faktisk lättläst. Sen får det bli något skönlitterärt. Till mina bloggvänner - härlig söndagskväll önskar jag er.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, du Eleonora, det praktiska livet kräver sin tribut. Suck. Men till slut brukar det bli bra, även om det tar tid.
Lyckliga din dotterfamilj som har dig! Det är nog inte allom givet att han en mormor, eller farmor, som kan vara så engagerad. Många jobbar ju själva.
Läs du i lugn och ro! Det blir en dag i morgon också!
Kram från både sonen och mig!
Som du en gång sade till mig; att jag verkar vara en varm människa och mån om de mina - sån verkar du också vara.
För mig är det också självklart att hjälpa och finnas så mycket man kan och orkar. Bara man också vågar säga nej de gånger man INTE orkar. ;)
Kram!!!
Amber:
Istället för att se på "din" vackra kvällshimmel, somnade jag framför dumburken. Nu är det i morgon och då blir sista (hoppas jag) inköpen till köket. Kram
Birdie:
Tack för att du tittade in. Ja, mina två härliga familjer betyder jättemycket. Men jag lever inte deras liv, utan helt mitt eget. Klart man kan säga nej, absolut! Kram
Det var ju synd att det är problem med min blogg.
Att jag ändrat till höst som du skrev har ingen inverkan på det.
Förstår inte vad som är felet, kan inte se något själv.
Ha en riktigt skön måndag
Tjingeling
Christina:
Men nu kommer jag in som vanligt igen och tur är väl det, för jag gillar ju att besöka dig. Kram
Men så trist, att vänta är hopplöst.
Väntar också på min nya kontorsstol, att det skall ta sån tid?
Hoppas att du får en skön dag med vad du skall göra.
Ha det gott
Kram
Skicka en kommentar