måndag 16 april 2012

BRÖLLOPSDAG ......


.... nej inte min - utan min älskade dotter och hennes goe make!!
Dom har idag varit gifta i 20 år. Jag kan inte fatta vart den tiden tagit vägen.

Frågan är om dom gör det själva??

Jag skall gå till dem ikväll för att äta middag tillsammans med barnbarnen. Far i huset har ordnat med överraskningsmiddag för hustrun på lyxkrog inne i staden.

Jag har med mig en flaska Pol Roger champagne och en bukett vita rosor-  Dom vet hur mycket jag älskar dem men ett litet mer synligt tecken vill jag gärna lämna till dem.




9 kommentarer:

. sa...

Tjugo år är en lång tid. Många orkar ibland inte hålla ihop så länge. Bröllopsdagen är ju också lite extra att komma ihåg samt fira. Hoppas ni får en trevlig kväll tillsammans.

Kram och tack för att du kollade åt mig.

lisashus sa...

Så härligt det låter med en middag och att få vara med och fira!
Ja, åren går rasande snabbt.
Ha en härlig kväll!
Kram
Lisa

Tankevågor sa...

Champagne och rosor! DU är verkligen för underbar! Kan tänka mig att din gest och att du äter middag med barbarnen uppskattas mycket. :-)

Härligt är det när kärleken består. Stort GRATTIS till dem!

Kram från Lisbeth

Ingrid sa...

Åren går minsann rasande fort! Att ha varit gifta i tjugo år är stort.

Ett varmt grattis på dem!

Kram Ingrid

Blommiga Rutan sa...

Tjugo år är en lång tid, härligt att de varit tillsammans så länge.
Nu för tiden hör man så många som inte är gifta mer än tre, fyra år, så sorgligt på något sätt!

Kram Anncathrine

Anonym sa...

Till min egen dotter skulle jag inte tagit med mig vita utan stora vackra röda rosor.

Agneta sa...

Hej, Eleonora!
Otroligt vad tiden går fort numer eller är det den berömda "tidstjuven" som varit framme?
Barnen blir äldre och vi med dem... ;-(

Tror att vänskap är viktigt för att en relation ska hålla länge.

Så trevligt ni har ordnat det och så lyxiga presenter du ger, verkligen passande för detta tillfälle :-)

Ha de nu så trevligt och så önskar jag dem 20 fina år till :-)
Kram, Agneta

. sa...

Går över till dig och skriver lite innan jag parkerar mig själv i köket med kaffet, som redan står färdigkokt i min Perkulator.

Stl på kläderna började jag allvarligt fundera om det verkligen var jag som gjort sådan tabbe. Det var mer jag reagerade över i det som stod på varje påse med inneliggande plagg. Oavsett när jag skulle returnera via internet så fanns inte varken linnen i den mindre stl det var slutsåld. Samt toppen det var också slutsåld i min stl. Ja ja, är det inte värre saker på gång så nog överlever jag alltid.

Det där vardaglig som alltid måste göras är som du skrev inte speciellt spännande, vilket det aldrig någonsin varit heller. men det måste göras.

På tal om lämnar blod eller tar prover. De två sista gångerna jag tagit prover på lab,var smärtsamt, allra helst det på Falu sjukhus nu sist. Det gjorde så ont att jag trodde jag skulle gå ut genom taket. Precis innan sticker det till lite vid provtagning i arm, sedan känns det inte mer, och det har det heller aldrig gjort på mig och då har jag blivit stucken otaliga gånger under snart två år.

Jag begriper inte vad det är som hänt, och de som sticker mig på v-centralen är samma personal, och hon på Falu sjukhus blev nästan rädd när jag sa hur ont det gjorde. Hon stack så försiktigt, men något är det hos mig numera som gör så fasansfullt ont vid dessa stick. Fasa för nästa provtagning.

Nä, nu ska jag ut i köket till mitt kaffe och kanelis. :)


Kram och vinkelevink kära Eleonora.

Gunilla sa...

Härligt för dig att få uppleva denna lycka!