Förra veckan startade jag min resa till Dalarna för att hälsa på sonen och hans familj ochmöttes av ett riktigt vinterväder, som jag
väl inte upplevt på åtskilliga år.
Det snöade hela natten till fredagen och
på dagen samt även på lördagen.
Här en bild på familjens trädgård.
På söndagen bilade vi till Leksand.
Så här vitt var det runtomkring oss.
Jag hade blivit presenterad min födelsedagspresent i förväg och först
skulle jag få en helkroppsmassage på Hotel Dalecarlia. I den ingick även en mindre ansiktsmassage. Gissa bara om jag njöt
i fulla drag. Jag låg nästan och somnade på behandlingsbänken!
Så skönt för en något medfaren kropp!
Så här fin var poolen på Dalecarlia.
Därefter ställdes färden till Åkerblads,där vi skulle äta lunch. Vi = sonen, sonhustrun, lilla Guldlock
och hennes bonus storasystern.
Ett av kafferummen - med fräscha
julstjärnor kvar i alla fönster.
Underbara kurbitzmålningar fanns i den stora salen.
I ett hörn fanns en gammal fin vagga ....
Maten var underbart god. Vi tog alla "smörgåsbordet", som verkligen var så gott och fräscht tillagat. Lilla Guldlock ville inte äta så mycket. Hon hade feber och var trött, så hon somnade ganska stilla i pappas famn så fort han hade avslutat sin måltid. Kaffe och läckra kakor/bakelser avslutade vi andra med.
Resan hem igen gick fort och bra och Guldlock sov hela tiden. Så när vi kom hem var hon relativt pigg igen och litet hungrig!
På vägen passerade vi avtagsvägen till "Hemma på Landet". Kul att ser var hon "nästan" bor.
Dit kan det nog bli fler utflykter till sommaren.
Hela familjen hostade och hostade och snörvlade. Men vilken tur - jag har inte blivit smittad. Jag kan tacka min lyckliga stjärna, att jag aldrig blir förkyld. På 20 år har jag inte varit sjuk (peppar, peppar) om man bortser från det reumatiska, som är något helt annat.
Det var som vanligt underbart att få rå om hela familjen under några dagar och jag ser redan fram emot att få dem på besök till mig i början av februari. Då blir det min tur att ordna något gott och mysigt för dem.
8 kommentarer:
Vilken underbar utflykt du gjort. Ett sådant där Spabesök skulle jag inte ha något emot, men det viktigaste var väl att få umgås med sonen och hans familj och lilla Guldlock.
Hoppas nu att du klarar dig från den där förkylningen som familjen hade.
Ha en fin onsdag!
Kram Ingrid
Så trevligt du haft det. Vilka vinterbilder,och lilla vaggan och alla andra bilder som är så fina att titta på som du visar.
Vilken förmån att inte varit sjuk på så många år. Är övertygad om att den egna livsstilen är avgörande. Rökning vet jag av egen erfarenhet, var boven i dramat många gånger. Sedan jag slutade röka...så har jag märkt stor skillnad. Motståndskraften var väl minimal vid blossandet. :)
Var inne på Stinas blogg (Hemma på landet) och såg all snö som kommit där. Är som om snön drog en linje...hit men inte längre söderut. :)
Tyckte jag hörde någon vårfågel för ett par dagar sedan. Är det möjligt tro redan? Eller är dem lite vilsna i allt som har med vädret att göra. Ingenting så sett är normalt.
Borta bra Eleonora, men visst är det skönt i den egna vrån också när man kommer hem.
Varm kram och ha en bra dag!
Haha...jajemensan! Det var nära det! Moahaha....
Då har du NÄSTAN varit hos mig ju.;-) Puss
Så trevligt du har haft det och visst är det härligt att rå om sin familj.
Tack för dina fina trösteord, de behövs verkligen, vet inte varför jag känner mig så eländig, allt är ju som vanligt.?
Men det vänder nog snart igen.
Ha det gott goa vännen
Kram
Jag har en utmaning till dig.
Kram
Så vackert med all snö!! En helkroppsmassage skulle jag behöva nu, ja inte bara nu, gärna en gång i veckan. Såå skönt. Lyckliga du! Kram
Vilken härlig födelsedagspresent! Jag förstår att du njöt, både av den och för att träffa dina kära och ditt lilla barnbarn.
Och så vackert det är med så mycket snö - här blir man nästan deprimerad av all gråheten...
Varma kramar
Gud så underbart med riktig vinter. Är uppvuxen i Dalarna, och när man kollar gamla bilder från barndomen hade vi STÄNDIGT en meter snö (minst) och faktum är att jag saknar det. Tycker det är synd att mina barn aldrig får uppleva det som en annan gjorde - förutom då de är i fjällen och åker skidor, förstås. Men till VARDAGS, menar jag. Vi hade liksom aldrig tråkigt, var alltid ute och busade. Nu (här) är det ju bara grått och kladdigt, alltsomoftast.
Skicka en kommentar