Syftet med Klubben var att vi skulle träffas en gång i månaden och umgås under lättare former i vår gemensamma föreningslokal. För oss äldre bygger en god hälsa på
fysisk aktivitet - goda matvanor - sociala relationer - och ett meningsfullt liv
Kanske skulle vi även vid vissa tillfällen kunna hjälpa varandra med
mindre inköp vid sjukdom (apotek mm) - promenader - telefonkontakter
Vid den inledande kontakten anmälde sig 16 personer! Vi hade kaffe och tårta och sampratade oss lite grann. Månaden efter började med att en av medlemmarna (musikdirektör) spelade vackert på fiol för oss andäktigt lyssnande medlemmar. Jag engagerade också mitt barnbarn Sofie att berätta om papegojor - vad hon inte vet om ämnet är inte värt att veta! Papegojan Kinah var förståss hedersgäst. Vi samlades i trädgården och solen sken varmt på oss och vi mumsade på kaffe och hembakad sockerkaka.
Så har det fortsatt. Vi har spelat bingo - några för allra första gången! Vi har festat på bubbelvin och rabarberpaj med vaniljvisp. Jag har (för att hedra medlemmar födda i andra länder) hållit, eller i vart fall försökt hålla, föredrag om Finland och Portugal.
Ibland börjar vi med sittande gymnastik - ibland läser vi roliga små berättelser - eller sjunger. Jag försöker att hitta olika ämnen till våra träffar men ibland tryter idéerna (kanske mest för att det inte får lov att kosta så mycket).
Våren i år inleddes med att vi hade vårlunch -
Avocadomousse med gurka på salladsblad,
Inkokt lax med ägghalvor, sparris
och "fluff-sås" och färskpotatis
Rabarberpaj med vaniljsås - Kaffe
I augusti firade vi 6 personer som hade födelsedag den månaden - med champagne och tårta!!
Mycket lyckat!
På höstkanten ordnade jag en tipspromenad och det fanns vinster till åtta personer - såsom små vinflaskor, marmelad, te och kex. Naturligtvis hade vi fika med kaffe och bröd! Detta arrangemang var mycket uppskattat.
Medlemmarna blev så småningom 20 till antalet, men sedan en tid tillbaka är antalet reducerat. En förtjusande dam avled nyligen. En dam har kommit till äldrevård. En dam kan inte gå nedför trapporna. Ja, det är sorgligt, men vi blir ju alla äldre och skröpligare med åren. Det är gott att tänka sig, att kanske har man bidragit till att den senaste tiden här i föreningen blev litet gladare för dem. Och förhoppningsvis även för de personer som är kvar!
Förra årets julfest ska nu upprepas och gå av stapeln på lördag. Idag har jag inhandlat vin och all mat som jag ska göra i ordning för festen. Jag brukar läsa några verser ur TOMTEN av Viktor Rydberg, så det får väl hänga med i år också. Så kommer Sofie med en kompis som är duktig på gitarr, att spel och sjunga för oss. Så litet julaktigt blir det även om vädret inte vill vara med.
Den ekonomiska biten svarar bostadsrättsföreningen för på så sätt att jag får en liten summa att spendera - det gäller att hålla i slantarna - HÅRT. För medlemmarna är allt gratis.
På fredag blir det städning av lokalen och så dukning och pyntning. Jag får gå ut i trädgården och hitta bordsdekorationer. Hela lördagen går nog åt till att laga maten i mitt eget kök och sedan bära ner till festlokalen.
Nu vet ni varför jag kanske inte kommer att ha tid att hälsa på hos er under ett par dagar. En trevlig och mysig 2:a Advent önskar jag er alla med en bild som hämtat hos Pimli.
11 kommentarer:
Villket fint initiativ av dig, så trevligt ni verkar ha det.
När man blir äldre är det viktigt att ha gemenskap med andra.
Hoppas att ni får det trevligt, fast det tror jag säkert:)
Ha det riktigt gott vännen
Kram
En del människor är en lykta för någon annan... och du lyser väg för många ser jag!
När jag läser om din seniorklubb så får jag nästan tårar i ögonen... för jag vet, och jag förstår hur viktigt det är att livet inte slutar att bjuda på roligheter bara för att man blir äldre!!
Min pappa har i många år nu haft både en sånkör och en teatergrupp som han lett inom PRO.
Jag har träffat flera av dem, och jag har även varit och lyssnat när de har repeterat eller uppträtt någonstans!
Och vet du, vad man slås av mest? Jo, deras entusiasm och glädje över att bara vara tillsammans! Att göra något tillsammans... så så viktigt, men som ofta förloras när man blir äldre!
Så... du är verkligen en livlina och en lykta för fler än mig!
Förstår att du har mycket att ordna med nu då... men ta det lugnt bara! Du är väl inte alldeles ensam om att ordna och fixa...?
Ha en underbar adventshelg du med... vackra vackra vän!
Stor kram..
Vilket fantastiskt initiativ!!! Heder åt dig! KRamar...
Fantastiskt - så fint ni har det.
Det är kul att ha bra grannar; det känns tryggt tycker jag. Vet att jag bara behöver knacka på hos dem jag känner sedan länge om jag skulle behöva något extra.
Christina:
Tack för din önskan, jag tror vi kommer att få det fint.
Elisabeth:
Visst är det viktigt att tänka på de äldre! Tyvärr rynkar nog många unga på näsan åt oss, vi räknas liksom inte. Jo, jag fixar ensam. Börjar man i god tid går det alldeles utmärkt.
Gisan:
Tack för din omtanke.
Inkan:
Inget kan vara mer värdefullt än god grannsämja!
.
Som jag sagt förut: dina vänner är lyckligt lottade, du är engagerad och ärligt intresserad av dina medmänniskor.
Jag hoppas du får lite hjälp inför, under och efter - det låter som ett jätteprojekt (men ett kul sånt). Hoppas det blir lyckat!
Kram!
Birdie:
Tack vännen för din omtanke. Jag brukar få hjälp att ställa i ordning lokalen efteråt samt lite diskhjälp. Nu har jag börjat med maten.Vet du det jobbigaste är att skala potatis, för mina fingrar har svårt att greppa potatisskalaren! Kanske serverar jag oskalad (skalet är ju så tunt numera).
Tittar in och önskar dig en härlig dag... och att ni får en "kulig" fest...!
Å jag tycker du är beundransvärd.. på så många sätt!
Varm kram...
Ps. Hade jag bott närmare dig, så skulle det ha varit roligt att få hjälpa till inför festen...
Elisabeth:
Men tack, du är ju för gullig. Men hade du bott här, så skulle du ha varit min hedersgäst!
Vilken fantastiskt fint initiativ! Det där vore nog en idé för andra att anamma. Det är så många som blir sittande ensamma, speciellt i stan. Man tror att umgånget skulle bli mer men tror ibland de bara blir färre i storstadsmyllret.
I din brf skulle man trivas *ler*.
Kramar
Dubbelörnen:
Tack för dina rara ord. Jag kan berätta att det är uppskattat också. Kram
Skicka en kommentar