En ung, sommarvikarierande läkare på min vårdcentral skickade mig vidare till Nacka Sjukhus för cystoskopiering och skiktröntgen av njurarna. Detta pga att jag sökte hjälp för min urinvägsinfektion.
Provtagningen av urinblåsan konstaterades vara helt ok men Nacka Sjukhus sände plåtarna från njurröntgen vidare till Södersjukhuset för konsultation och vid besök i början av oktober fick jag besked att den ena njuren visade att en tumör fanns. Rådet var att ta bort den njuren och självfallet sa jag "ja tack".
I slutet av oktober blev jag kallad till lungröntgen och dagen därpå fick jag möte den läkare som skulle operera mig och för att vissa prover skulle tas. Läkaren hade det vackra namnet Ann-Helene och var söt och mjuk och gav underbar direktkontakt och med fullt förtroende kände jag att jag kunde lämna över allt till henne.
Informationsblad inför olika besök - provtagningar och vad som skulle hända -
var otroligt informativ och lugnande
En vecka före operationen skulle jag ta sprutor i magen för att förebygga blodpropp. Dottern och sonen var på plats och hjälpte till med detta. Den stackars dottern under stor vånda då hon tyckte hon plågade mig.
Operationen - Lapraskopi - utfördes med titthålskirurgi första tisdagen i november. Allt gick bra och på uppvaket fick jag ligga några timmar under observation men till natten kom jag upp till mitt rum på avdelningen. Enkelrum och eget badrum! Nästan som på hotell.
Redan på eftermiddagen var jag uppe och gick och satt i besöksstolen då mina kära barn kom för att besöka mig. Gissa bara om allt blev avdramatiserat just bara för att jag satt uppe! Och kunde prata och vara klar i huvudet, precis som vanligt.
Jag var duktig och var uppe och promenerade i korridoren flera gånger om dagen och fick mycket beröm för att jag var så ihärdig.
På fredagen fick jag åka hem och det kändes underbart att få komma till egna sängen igen. Jag sov mycket första dagarna och hela första veckan satt jag mest framför TVn och gick runt i bostaden. Det tyngsta jag fick bära var i princip 1 liter mjölk.
Sonen hade städat så fint innan han reste hem till Dalarna igen så det var bara att sitta och njuta i lugn och ro. Varje dag kom min dotter och lagade god mat till mig och vi fortsatte på den dietlinje som jag hade påbörjat i somras. Till saken hör att hon är otroligt duktig på att laga mat och det var verkligen så nyttiga och läckra rätter hon serverade mig. Från juli/augusti till idag har jag minskat 7,5 kg! Sakta men säkert - det är så det ska gå till för att stabilisera vikten.
(Under julen har viss överträdelse skett)
Underbara blombuketter fick jag ta emot, men här visar jag bara två av dem.
Strax före jul hade jag återbesök och Ann-Helene berättade då att det var cancer i den fula njuren. Jag hade kommit "i tid" och man kunde konstatera att allt var borta och jag var helt frisk! Vilken bra julklapp jag fick - och den söta doktorn fick en stor varm kram.
Fråga mig vad jag tycker om SVENSK SJUKVÅRD --- Helt otroligt fantastisk - rikligt med info och med fantastisk personal som gjorde min vistelse till en mycket positiv upplevelse. Speciellt syster Melona på SÖS var bedårande go å rar.
Jag är så tacksam för att ha fått tillbaka mitt liv - att bevara och njuta av litet längre. Min son och min dotter (och övriga familjemedlemmar) är lika lyckliga som jag.
LÅT MIG TACKA LIVET
